ett varmt gult sken strålar igenom de gamla dammiga spetsgardinerna som varsamt hängts upp i volanger i sovrumsfönstret. på det stora gamla vackra klädskåpet med en inbyggd spegel högst upp, inramad av krussiduller, hänger bärnstenshalsband på handtaget. sängen är draperad av ett virkat överkast, men just nu belamrat av linneskåpets innehåll. på golvet står kassar, lådor och korgar. alla fyllda av minnen och pinaler från en svunnen tid. på väggarna händer tavlor, målningar och porträtt av människor som inte längre går på denna jord. byrån vid dörrkarmen är uttömd och lådorna ekar av längtan till att återigen fyllas. rummet saknar sin ägarinna och tiden står stilla.
på ålderns höst kan allt så vackert förfalla. det vita blir gulblekt och det vackra får fläckar. ett långt livs berättelser, minnen och upplevelser glöms bort och ingen märker när det skvätter från vattenkannan på väggen. ingen märker en förvirring i ensamhet. ingen hör en saknad som inte vet att den borde finnas. ingen känner längre igen männsiskorna på porträtten. det är smärtsamt att stå mitt i ett levande förfall som står stilla i förmiddagssolens glitter. vad hände med tiden som försvann och vem minns alla minnen?
en drottning av sitt slott flyttas dit omvårdnad finns, där den tid som varit inte längre märks, bara tidens spår i ett gammalt sinne. ett sinne som glömmer vad som hände igår och som inte längre vet vad som funnits. men det kommer bli bra. de säger så iallafall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar