human touch

en annan ålder och en försmak av den bra framtiden. det kanske inte är så läskigt att bli vuxen. men när jag ser dig i ögonen och märker hur de grånas och glansas. när jag ser hur saker du bygger upp förstörs gör det mig ont. när jag ser och hör vad jag missat, vad jag missar och vad jag försummat gör det mig ont. när jag ser hur min hjälte sakta slits i tu men inte tar emot min hjälp gör det ondare än ont. jag vill att vi ska vara nära jag vill vara en del av dig. när jag tänker på honom, han den där, eller den andra, tänker jag på allt som kunde bli, som kunde varit, och så gör det mig lite ont igen. efter en lång vacker natt med slut i en annan värld bemästrar vi dagen efter kvällen innan i ett livsstilla glitter. ändå sitter jag här nu med torkade tårar och det gör mig lite ont. trots solen på en grönskande balkong med sockrande te med det stora landet i västs boss musikaliska blaskiga verk, vars stämma tar över dagen och förvaltar den där känslan av liv en tidig eftermiddag i september, gör det efterhand lite ont. varför gör det så? varför kan det inte bara få vara så fint som det är. för alla, alla vi, alla oss, samtidigt.