En morgon med tyst kärlek och wakeup-poison

jag är rätt dålig på morgonstund med guld i mun. men har ändå en förkärlek för dess magiska stämning. den här morgonen väcks av en mysig väckarklockesignal på en bäddad soffa efter en fantastisk kväll bland underbara vänner under svåra men fina tider. det absolut bästa denna morgon är att dela den med någon. även om det just då inte är mycket kärlek i luften på grund av livets eviga trassel så är det två hjärtan i vänskap som slår i samma sömndruckna sengryning. tillsammans. inte många ord byts i den trötta timmen och kroppen rör sig av sig själv. snart är kläderna på och dörren går igen. två hjärtan blir ett, vid avsked på bussen. min kropps största muskel och jag följer den långa morgontrafikerade gatan fram, i ett grått och dimmigt Stockholm. medan benen rör mig framåt och lungorna håller mig levande går hjärnan på högvarv i en trasslig soppa. de strumpbyxebeklädda benen och den vita mössan når snart det stora odjurets trädgård. på torget mitt emot virrar stadsfolket omkring i ett medvetet snyggt sorl. över folket och gatan ekar en gammal rockklassiker från en stereo i en ruffig farbrors hand. samma farbror som några timmar tidigare värmde sig på samma nattöppna multinationella snabbmatsrestaurang som jag. vid cykelstället en bit ifrån honom ser jag hans trasiga medresenärer som även dem mött min blick natten innan. i mitt eget trassel har jag lust att ge mig själv en rak höger då jag gnäller över mina patetiska problem och ynka tre timmar i en varm säng. då de runt omkring mig förmodligen inte fått en tiodel av samma värme som jag i natt. mannen med stereon korsar gatan och jag fortsätter upp för backen medan Alice Cooper fyller Stockholm med Poison. med apatiska steg och skuldmedvetet hjärta upplever jag fantastisk livskvalitet med en ensam frukost på ett lungt café med scones och kaffe. ingen mår bra men jag förstår vad jag har, lovar mig själv att förvalta det och bestämmer mig sedan för att orka ta mig igenom dagen.

Gud har hört min bön!

Efter tjugo års längtan. Det finns en gud! Diskrimineringen mot oss som inte hyllar smaksatt yoghurt är över. På riktigt! Numera kommer det förhoppningsvis inte längre bli ett smärtsamt helvete eller en ständig besvikelse när man står vid yoghurthyllan och inser att det man vill ha inte finns. För hur många gånger har jag inte letat efter den dåtida ENDA portionsförpackade naturella yoghurten, den franska lilla pärlan, som efter personliga upptäckter och eftersökande tydligen endast finns i butik en gång på miljonen. Numera kan jag också försöka lära mig uppskatta andra exotiska skatter utomlands, förutom att botanisera bland den portionsförpackade naturella yoghurten. Nästa steg - naturell drick-/ togoyoghurt. Sen är jag nöjd.

Trots detta kommer jag säkerligen fortsätta att köpa mina enliters förpackningar med naturell kärlek (främst för att skona miljön). Men nu har jag iallafall möjligheten. Tack för ännu en rättighet!

Dagens mattips går självklart i yoghurtens tecken. Dessutom i en av mitt livs kärlek - portionsförpackningens tecken. Nämligen, ett stycke portionsförpackad naturella yoghurt samt ett stycke portionsförpackade russin (finns nu även i miniatyrformat). - Perfektion i miniatyr!

i would name it rock n´roll

vissa låtar, toner, röster, beats, fall eller klang betyder mer än andra
den kan få mig att bli lycklig, förtvivlad eller galen
att hitta hem
eller försvinna bort

det är helt sjukt att vissa låtar bara inte kan gå ur tiden eller hjärtat, eller kanske framförallt att man inte kan tröttna på vissa stycken
tröttna på att plåga sig med musik med så många minnen
minnen som man egentligen borde bespara sig att återuppleva

jag älskar att musiken är synonymt med kärlek och att den finns med i varje andetag jag tar
men jag hatar att det ibland gör så ont

Det ska göra ont, let´s call it the comeback

Hela mitt liv har jag längtat. Längtat till något bättre, något större, något mer. Under tiden har jag förstått att man måste hinna njuta av stunden, vilket jag också lärt mig göra. Mer och mer har jag kunnat ta vara på tiden och hinna med mig själv. Men så kommer de där dagarna, då den där barnsliga och nästan smärtande längtan tar vid. De kommer dagar då känslorna är så starka att de är svåra att bedöma som positiva eller negativa, lyckliga eller olyckliga, bra eller dåliga. De där känslorna som man exempelvis får när man tänker på något fint eller jobbigt minne, träffar någon speciell eller lyssnar på en sådan där obeskrivligt viktig låt i rätt ögonblick - då slår liksom känslorna över och jag vet inte vart jag ska göra av mig själv.

Den här helgen har varit helt fantastisk! Men i små steg har jag försökt övertala mig själv att förstå att sommaren tagit slut. Igår stängde min sommars club54, jag kan inte gå barfota i tygskorna längre och kvällarna börjar på riktigt bli mörka och kalla. Men det är som att jag vägrar förstå. Jag är livrädd att sommarens frihet ska försvinna samma dag som jag faktiskt tar på mig en varm jacka eller ett par vädertåliga skor. Den friheten som har fått mig att förstå att livet inte går att skydda sig mot. Livet är en hinderbana som man aldrig kan förutspå, och ibland är det bara så att det ska göra ont.

Att det ska göra ont, säger jag inte med en bitter och livlös ton, nej, jag har bara förstått att det är så. Livet är fantastiskt men man måste kämpa. Och det ska jag göra. Jag ska kämpa för att syret ska vara lätt att andas, stegen ska vara lätta, mungiporna uppe och sinnet stråla som en sol. Men nu vet jag, att det kommer göra ont och inget är så lätt som det verkar. Istället för att bara ifrågasätta de saker som inte känns bra i mitt liv, ska jag försöka att börja röra om i grytan och göra något åt det. Men det kommer ju som sagt att göra ont, för det ska det göra. Och man skulle kunna kalla det för the comeback, the comeback of rock n´roll.

Dans med mening

Jag tog en vals med mister mening. Han sa åt mig att livet är värt att leva. Att livet är mitt att leva och mitt att få. Det handlar om att ge och ta, men mest om att ge. Vi tog några steg runt och runt. Jag tittade djupt in i karlns ögon, sa ärligt och uppgivet att jag tycker att jag bara ger och ger men inte mycket får. Han skrattade hånfullt men med kärlek. Sedan gjorde han en snabb manöver och välte min rygg över hans ena ben så att mitt hårsvall nuddade marken och mitt ansikte blev rosigt rött. När huvudet blev tjockt av blod drog han upp mig igen, så nära att våra näsor möttes och sa - definiera få, baby! Förstummad av vishet kom det inga ljud ur min mun och jag höll min tystnad. Hans grepp om min rygg och hans hand i min blev fastare och hårdare varpå jag svarade med vildare och mer dramatiska steg. Det blev en tyst kamp av steg, svängar, hopp, utmaningar, klackar och tricks, men inte en sekund vek våra blickar från varandras brinnande ögon. Mitt tillfälle kom då jag i en twist fick ner honom på golvet där jag låste hans rörelser med en markerande fot på hans bringa. Jag såg om möjligt ännu djupare i hans mörka men luriga ögon när jag bad honom definiera ge. Han skrattade igen, den här gången med ännu mer kärlek och sa det är vad du tror att det är, men förvänta dig aldrig att någon annan ser det på samma sätt som du.

Det är inte hur man har det, utan hur man tar det

We're only in it for the drugs

Livet kan vara tårar i en spegel i ett förortsbadrum, ett wellpappaket på posten uthämtat från en trevlig ung man med stämplad framtid, en sliten bänk på en tunnelbanestation som någon sovit på, falukorvsskivor omsorgsfullt upplagda på en massproducerad tallrik, hårda men sanna ord i en svart hiphoplåt från 81, en liten flicka och hennes suktande lycka med en tårtbit, en babylonsjuka på en glittrig plastbit som tar över värld och sinne eller en ensam person i en duosoffa intrasslad i återvunna petflaskor.

Spring skrik försök
Andra kommer hinna före, skrika högre och göra bättre.

Livet är en drog och du är beroende. 




(For a better world? Ebba meets Roots)

I´ll bye me love

Pengar är inte allt, men mycket. Beatles don't care too much for money, money can't buy me love, men jag vet bättre. Därför har jag använt mig av guldet i dessa mörka tider, och allt känns genast lite ljusare. För 600 spänn får jag snart hem ett paket på posten med fem skivor, fem filmer och en bok. I min lilla tygkasse ligger ikväll också en liten svart sak, till min lilla svarta-samling. Några slantar har också lagts på ett fantastiskt modemagasin och inte att förglömma - dagen höjdpunkt: Marabou har återlanserat fyrtiotregrammarens rätta form (barndomens favorit, mjökchokladen i perfektum!)