Hela mitt liv har jag längtat. Längtat till något bättre, något större, något mer. Under tiden har jag förstått att man måste hinna njuta av stunden, vilket jag också lärt mig göra. Mer och mer har jag kunnat ta vara på tiden och hinna med mig själv. Men så kommer de där dagarna, då den där barnsliga och nästan smärtande längtan tar vid. De kommer dagar då känslorna är så starka att de är svåra att bedöma som positiva eller negativa, lyckliga eller olyckliga, bra eller dåliga. De där känslorna som man exempelvis får när man tänker på något fint eller jobbigt minne, träffar någon speciell eller lyssnar på en sådan där obeskrivligt viktig låt i rätt ögonblick - då slår liksom känslorna över och jag vet inte vart jag ska göra av mig själv.
Den här helgen har varit helt fantastisk! Men i små steg har jag försökt övertala mig själv att förstå att sommaren tagit slut. Igår stängde min sommars club54, jag kan inte gå barfota i tygskorna längre och kvällarna börjar på riktigt bli mörka och kalla. Men det är som att jag vägrar förstå. Jag är livrädd att sommarens frihet ska försvinna samma dag som jag faktiskt tar på mig en varm jacka eller ett par vädertåliga skor. Den friheten som har fått mig att förstå att livet inte går att skydda sig mot. Livet är en hinderbana som man aldrig kan förutspå, och ibland är det bara så att det ska göra ont.
Att det ska göra ont, säger jag inte med en bitter och livlös ton, nej, jag har bara förstått att det är så. Livet är fantastiskt men man måste kämpa. Och det ska jag göra. Jag ska kämpa för att syret ska vara lätt att andas, stegen ska vara lätta, mungiporna uppe och sinnet stråla som en sol. Men nu vet jag, att det kommer göra ont och inget är så lätt som det verkar. Istället för att bara ifrågasätta de saker som inte känns bra i mitt liv, ska jag försöka att börja röra om i grytan och göra något åt det. Men det kommer ju som sagt att göra ont, för det ska det göra. Och man skulle kunna kalla det för the comeback, the comeback of rock n´roll.
söndag 7 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar