Är det ett bra eller dåligt tecken att man börjar applicera akademiska och torra vetenskapsmetoder på sitt eget liv? Det beror ju helt klart på om man anser att den akademiska världen är att hissa eller dissa. Nog har jag kastat många elakheter på den gamla ursaftade teorin, men nu har jag uppenbarligen tagit det ett steg längre och försökt mig på den, ärligt och helt ofrivilligt. Tänk om jag fastnar här, i den akademska världen. Det kanske är meningen att jag ska sluta som en liten dammig manchesterråtta ändå? Mitt första steg i att få veta det avgörs om holismen och hermeneutiken kan hjälpa mig med livet, att förstå och förklara alla delar i helheten. Om det gör mig klokare är det nog dags att abdikera från körsbärsjazzens och förortshiphopens örhängsungdom.
Än så länge har jag bokstavligt talat låst in mig i ett kallt rum med Damien Rice och böcker. Några rum bort formas och utbildas framtiden, lite längre bort på gatan produceras framtiden och där ute på gatan läggs grunden till den. Kanske avgör dagens bedrifter om jag får bli en del av den, och framförallt vilken del.
Gatstumpen nedanför har två slut, en drömfabrik och en livsmedelsbutik. Jag säger inte att det ena är sämre än det andra, men det handlar om mina drömmar och mål, det ska bli spännande att se vad som komma skall...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar