lördag 9 maj 2009
glittrar
himlen som talar mer än munnen och känner mer än hjärtat. lösa ord, stora tankar. ett tittande upp i en port man inte borde. att tänka de tankar man bara gör när man egentlige inte vill. som att lyssna på den låten som gör mer ont än gott. minnen eller att minnas. ett ständigt sökande. aldrig nöjd. inte tillräckligt nära. att drömma och fördrömmas.
fredag 8 maj 2009
black sun black moon
virrande virus och tankande tankar. en banan är gul på utsidan och tom på insidan. två fötter på en bro mellan dået och nuet, tankar, drömmar och minnen. det blåser på bron och solen går ner bakom berget. det finns mycket att tänka, tänka på, tänka om, om eller inte, då eller nu. valens val och sommarsol. ett tungt hjärta och lätta tankar eller ett lätt hjärta och tunga tankar. alla vi eller ingen alls. framtiden eller inget alls. panik och framtidstro. tro o. alla vet det ingen vet och inget vet det alla andra tror. tunga tårar som inte vill ta slut och jobbiga minnen. fina minnen men minnen man saknar och gör ont. fint som gör ont. bra som fördärvar. allt som blir inget. inget som erövrar. ett lönlöst letande på svar. men det är resan som räknas, säger de.
måndag 4 maj 2009
stjärnfallet
en bakgrund, ett då, ett förut, något gammalt, något starkt, något passerat. varför och hur kan saker försvinna. man kan allt men vet inget. att dela eller att delas. de som hade allt tappade allt då de trodde att det fanns. så fruktansvärt svårt att klä i ord. vart tog alla orden vägen. ett måste att få ut allt. att tänka och ha tänkt, oerhört mycket, för mycket. nu finns ingen ork till tanken kvar. att bara vilja vara, men att inte veta hur. hur kan kärlek inte räcka och vad händer när inte hela världen betyder något. inget blir aldrig desamma.
ett adjö som aldig kunde ske. ett adjö som satt långt inne men drog och slet. ett adjö som kanske var ett måste. ett adjö som kansk borde göras. ett adjö som gör så sinnesjukt fruktansvärt obeskrivligt ont. ett adjö som inte går. ett adjö som inte bör finnas.
ett adjö som aldig kunde ske. ett adjö som satt långt inne men drog och slet. ett adjö som kanske var ett måste. ett adjö som kansk borde göras. ett adjö som gör så sinnesjukt fruktansvärt obeskrivligt ont. ett adjö som inte går. ett adjö som inte bör finnas.
söndag 3 maj 2009
jag vill ha allting
vårens vräkande första strålande lurande dagar ätar upp våra sinnen och släpper våra grepp. allt grått bränns i solen medan flaskorna vänds upp och ner för att ge oss vad vi tål. eller inte tål. det dansas färglatt i parken samtidigt som pojkarna som tycks klä i urtvättat svart sätter upp håret och slår sig ned. som alla andra knäcker de en flaska leverförfall. kärleken blomstrar medan andras dör då ett truglande vinterliv loggar ut och nya kinder glimmar bortanför februaris fredagschips i soffan. alla rymms i parken medan vattnet glimmar. vi speglar oss i det liv som komma skall. livet då vi kan släppa och sluta glömma. de tider som man sedan minns som minnen tar vid och livet får ta tid.
jag tänker för mycket samtidigt som jag inte tänker alls. jag sitter i en park, på ett golv i en tom lägenhet eller på en sliten söderpub. jag får plats i solen och allas själar skall förverkligas. nu får vi göra som vi vill. människan som hon är. tills mörkret återigen skiljer oss åt. livet och vi. i sär eller misär.
jag tänker för mycket samtidigt som jag inte tänker alls. jag sitter i en park, på ett golv i en tom lägenhet eller på en sliten söderpub. jag får plats i solen och allas själar skall förverkligas. nu får vi göra som vi vill. människan som hon är. tills mörkret återigen skiljer oss åt. livet och vi. i sär eller misär.
fredag 1 maj 2009
live and let die
livet,
drivet givet klivet beskrivet hängivet överdrivet motivet namngivet nyblivet omskrivet oskrivet uppgivet
allting har ett början och allting har ett slut. början på slutet och slutet på början. livet vi lever för att leva. andas och glömma, fylla och tömma.
brännande bleka kinder i en strålande livsfarlig underbar sol. tillsammans i dansen för att aldrig låta något ta slut. en ständig tro på att överleva får oss att tillslut aldrig ge upp. ögonen sluts och livet går vidare. ge och ta innan allting tar slut. livet pågår, våren andas
drivet givet klivet beskrivet hängivet överdrivet motivet namngivet nyblivet omskrivet oskrivet uppgivet
allting har ett början och allting har ett slut. början på slutet och slutet på början. livet vi lever för att leva. andas och glömma, fylla och tömma.
brännande bleka kinder i en strålande livsfarlig underbar sol. tillsammans i dansen för att aldrig låta något ta slut. en ständig tro på att överleva får oss att tillslut aldrig ge upp. ögonen sluts och livet går vidare. ge och ta innan allting tar slut. livet pågår, våren andas
onsdag 29 april 2009
mitt kvarter
blommande blommor och trädiga tradiga grönskande träd. solen skiner och himlen är ljus och öppen. det luktar vår och alla hjärtan brinner i ett hoppande hopp om att det är nu allt löser sig. allt är så förbaskat fint, benen lätta och hjärtat glättigt glatt. man är full och ful efter att ha vilat och velat och inget kommer någonsin att kunna stoppa en fram tills att det brister. mattan rycks, himlen faller och hjärtat spricker. fasaden trillar och gräsfläckarna på sommarklänningen går inte bort. man luktar grill och smakar snus. men det är vår och efter vår kommer sommar. det är vår vår och ögonen tindrar. det är nu det ska hända. det är här det borde hända. det händer. nu. eller aldrig. förr eller senare. ja eller nej. kanske kanske kanske och på natten är det svalt. en tindrande tro, ett bultande hjärta och ett dumdristigt sinne får mig att logga in. jag tar mig in i matchen med korten på bordet och öppen jacka. bleka blottande själar plockar fram pluntan och glömmer allt i hoppet om något nytt och bättre. livet lever och parkerna fylls. fyller upp livet. en öl är ingen öl, två öl är en för lite och himlen är fortfarande fin.
tisdag 28 april 2009
lemon
det tunga hjärtat trillar fram de redan många gånger gågna stadens gator. två trötta ögon möter vimlande själar på väg mot början av slutet och slutet av början. de vet inte vad som väntar och väntar inte medan de vet, de kan ingenting men äger hela världen. hopplösa lösa och slösande kroppar mot förfallets ingång och livets fortsättning. frihet och förödelse är ständigt tillsammans. två trötta axlar möter huvudets tunga tankar och medför benens tomma gång. allt är förstört och inget är rört. en evighet är slut och inget har förändrats förutom det hål som ivrigt gnager i den köttigt pumpande muskeln av ångest och tro. världen är full av idioter och allt är sig likt. världen är full av idioter och inget blir någonsin desamma. det här livet förgör oss och förstör oss och jag undrar hur länge man måste kämpa. hur mycket ska pumpen tåla och sinnet finna. baby baby you´re lemon in my eye
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
