vårens vräkande första strålande lurande dagar ätar upp våra sinnen och släpper våra grepp. allt grått bränns i solen medan flaskorna vänds upp och ner för att ge oss vad vi tål. eller inte tål. det dansas färglatt i parken samtidigt som pojkarna som tycks klä i urtvättat svart sätter upp håret och slår sig ned. som alla andra knäcker de en flaska leverförfall. kärleken blomstrar medan andras dör då ett truglande vinterliv loggar ut och nya kinder glimmar bortanför februaris fredagschips i soffan. alla rymms i parken medan vattnet glimmar. vi speglar oss i det liv som komma skall. livet då vi kan släppa och sluta glömma. de tider som man sedan minns som minnen tar vid och livet får ta tid.
jag tänker för mycket samtidigt som jag inte tänker alls. jag sitter i en park, på ett golv i en tom lägenhet eller på en sliten söderpub. jag får plats i solen och allas själar skall förverkligas. nu får vi göra som vi vill. människan som hon är. tills mörkret återigen skiljer oss åt. livet och vi. i sär eller misär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar