klåparen

jag är på rätt ställe med nytt folk, med rätt folk. jag blir som liten igen och tindrar stort mot de storfolk omkring mig. människor jag ser upp till men som jag inte vågar ta till mig. jag rycks med i de fantastiska tonerna medan jag tänker på min värld. jag sitter mitt i allt jag vill och smider planer och drömmer mig bort. jag känner mig viktig för någon papperslapp och några handslag. jag byter ord och sitter rätt. jag är nära men inte så långt ifrån. jag är redan inne. jag vill men jag vågar inte riktigt och tänker att allt knappt har börjat.

en betongbalkong som knarrar och jag står med magen mot räcket. benen rycker och jag får hålla i mig för att inte hoppa. det är något i mig som vill känna vindens fläktar ner i hoppet mot den hårda asfalten under de mjuka buskarna. något i mig går inte att hejda och hela kroppen rycker i okontrollerbar frustration och nyfikenhet över att få kliva över räcket. men jag trotsar min egen tyngdlag och tar ett steg tillbaka och känner balkongens betonggolvssmuts fastna under mina fötter. på långt avstånd hör jag röster och skratt, det finns fler därute. fåglarna kvittrar och vinden varma nattbris bygger upp min tro, den ger mig det jag vill och behöver.

det är mycket som händer. drömmar som blir till, krossas och går i total uppfyllelse. jag bor i lådor men motorn är igång och jag på väg mot en bättre värld. men snart stänger jag dörren på sjätte våning för sista gången, mitt sommarparadis läggs just nu ner och mitt andra vardagsrum byter ut sitt folk, det är förändring i luften. det luktar nytt och jag är en del av det nya. inget är kanske helt rätt men allt långt ifrån fel. livet förändras och vi med det. jag är på väg mot något nytt, jag byter mark, och uppgraderar mitt liv.