Tangentterapi

Tankar, minnen, längtan, ord, ansikten, känslor, det som varit, det som sker, det som komma skall - allt snurrar i huvudet. Som små sockervaddsliknande andar, ord ord ord eller bilder.

I munnen och huvudet formuleras meningar, ord, tankar, idéer - storslagna idéer. Det är nästan som om det formulerade viskas i huvudet, och som att munnen formulerar det som galenskapsviskar ut det - ut i den riktiga världen.

Det riktigt spritter i fingrarna och hjärtat flackar till av längtan och glädje när en penna eller ett tangentbord skådas. Hela kroppen värker och längtar att få uttrycka sig, att få ut de dunkande och brännande orden.

Allt bara finns där, både färdigpacketerat, men också som vilda, vilsna, virriga idéer och tankar.

Men å, det här var igår. Då fanns det ingen tid.

Nu sitter jag här med både pennor, papper och tangentbord, visserligen inte mycket energi eller tid, men verktygen. Tankarna, idéerna, känslorna och allt annat finns också kvar, men det kommer liksom inte ut. Allt jag kan få ur mig är ett försök till att vädra min längtan, mitt begär och känslan av skrivlust, fantasi eller kalla det ett steg närmre galenskap. Jaa, för det är väl egentligen vad det här är? Här sitter jag och “pratar” med mig själv, om allt och ingenting. Men det är härligt, härligt att se de små vita tangenterna tryckas ner under mina fingrar. Härligt att se hur de små, fula sanseriff-bokstäverna bildar ord, mening en känsla. Härligt att få vara här, nu.