peace. love. hiphop. & lite till

För övrigt kom jag tillbaka till Stockholm igår. Som vanligt upplevdes en fantastisk resa under dryga fem timmar med SJ och deras oslagbart äckliga säten från 1983. Två citat från resan får stå för hela beskrivningen: "Hej! Är du också lebb?" samt "Nu brinner det lite här framme, det väntas ta cirka tio minuter".

Efter det genomfördes en sommarkväll som får många poäng i min bok. Lässtund i gräset på en av söders höjder, därefter en mysmiddag och uppdateringsvals några trappor upp. Efter det ett vinglande till Mosebacke för att gå på Hoffmaestro&Petter, men trots att vi hade halva inne var det för fullt. Tunnelbana till norrtull och härliga påhitt plus parkhäng - the real deal-parkbänk. Tunnelbana tillbaka till hjärtat för mellanlandning i vårt andra vardagsrum med Ian Curtis mfl. Därefter efterfestklubb med hiphop och fantastiska Melo&Pure P (som för övrigt körde en av the roots bästa och fick mitt hjärta att slå lite intensivare). Lite nattamat i magen och spring i benen senare blev det f12 och fantastisk dans med upbeatad dj, prideärlighet och kondomer utspridda på hela dansgolvet. En sjuk och helt fantastisk mix på Nirvanas "Smells like teen spirit" fick avsluta dansen med vrål och kärlek. Sedan fick benen vila och hjärtan lättas i ett grönt gräs under en flerfärgad sommarhimmel. En promenad genom stan tillsammans med solens uppgång tog oss sedan tillslut tillbaka till ruta ett och "hem".

Sommaren, och den fantastiska höjdpunkten

Sommaren. Ja, den är faktiskt fortfarande kvar. Tiden går fort men är faktiskt lång- och hej vad man hinner göra mycket när tiden är lång, trots att dagarna går fort och man egentligen inte har så mycket för sig. Men på sommaren blir allt ett förehavande. Jag minns när jag var liten och när vi under föräldrarnas semester ställde om posten till adressen på landet. Då var dagens höjdpunkt då en av nejdens cyklande ynglingar smällde igen locket på den gröna plastlådan och fyllde den med diverse pappersfragment. Jag och mormor tävlade om vem som skulle hinna först och hela förmiddagen innan posten kom gick vi och kollade brevlådan minst en gång i kvarten. Ibland hände det också att man förväntansfullt låg och gömde sig på grästet bakom syrenhäcken - då hade man hela vändplanen och all förbipasserande företeelser under god uppsyn.

Samma sköna to-do-prioriteringscharm finns kvar, även om jag de senaste veckorna har gjort mer och uppskattat även andra saker än att hämta in posten.

En helg mitt i ledigheten är i sikte!

Nyss varit ute med båten, igen. Sådan jäkla frihet! Men det blåste på rätt bra så det skvätte utav tusan, allt var blött när vi sedan tog ett dopp i det salta blå. Sen blev det kaffe på bryggan. Nu ska jag äta lite sommarpankakor i trädgården och sedan dra mig in mot stan. Ikväll blir det Thåström & Kent och imorgon bitvi drar vi tidigt till det lovande landet - Danmark, och fantastiska Köpenhamn. Lev väl, det ska jag.

Sommar på kusten, kärlek till lusten

Med brännande hud och hela håret fullt av salt sitter jag nu och lyssnar på Esbjörn Svensson trio medan sommarkvällen blir något krispigt kylig. Efter trädgårdssysslor ("kubbkastning" i container), en eftermiddag på havet med båten samt sol, bad och kaffe på en närliggande ö, är man trött, men lycklig. Så lycklig.

Bomber och pensionärer - en vanlig tripp till kusten

Äntligen var jag på väg tillbaka, till mitt fantastiska Göteborg. För ett fantastiskt sista-minuten-pris skulle jag få sätta mig på ett av de välkända SJ-sätena för en resa genom landet lagom. Släpandes med för mycket packning, men med ett leende på läpparna fann jag tillslut min vagn och min plats. Men ve och fasa, platsen var upptagen - av en suspekt svart damväska. Vänligt frågade jag den unge herren eller den äldre ynglingen invid fönstret om väskan var hans (!!) eller var dess ägare befann sig. Till svar fick jag ett vresigt mumlande som menade på att han inte visste vart den förbaskade väskan kom ifrån. Något försmulat snopen satte jag mig ett säte bort för att låta tiden avgöra saken. Men vagnen fylldes på och snart kom mitt lånades sätes rätte uppvärmare, men kvar stod väskan. Plötsligt engagerade sig en tant bredvid varpå hon slängde ur sig mycket sakligt "det kanske är en bomb i väskan"! Jag började ofin som jag är att skratta, varpå hon blängde ögonen ur mig och frågade om jag möjligtvis genomsökt väskan. Tillbaka fick hon halva vagnens uppmärksamhet och min öppna mun. Tanten, som förövrigt hade linnebyxorna uppdragna till armhålorna, slet åt sig väskan och började gräva. Snart utropade hon högt och tydligt att väskan tillhörde en äldre dam som "säkert hade blivit akut sjuk". Efter det vräkte hon sig ner bredvid den stackars mannen som satt invid fönstret (bredvid väskan och mig) och frågande "känner du igen den här damen?" Självklart gjorde han inte det, och vände sig så mycket åt fönstret som det bara gick för att slippa eländet. Tanten var i detektivextas och hann drabbla ur sig minst en gång varannan minut att hon jobbade med äldre, så hon minsann visste vad som kunde ha hänt den stackars väsk-ägaren. Snart fick tanten fatt på tågets "ordförande" och så småningom var väskan överlämnad till ansvarig personal. Efter all uppståndelse kopplade jag in lurarna och försvann i min boks värld. Även om det var en rolig liten vardagsförfriskare jag just varit med om, var det skönt att den var över.

Några timmar senare trillade jag äntligen av tåget och möttes upp av di nära och kära. Hjärtat tog sig ett litet extra skutt till ljudet av spårvagnens pling och doften av min favoritstad på kusten. Nu var sommaren i sitt esse. Det var varmt och jag befann mig just där jag ville vara.

Gotland. Livsnjutarsemester under stekarveckan.

Ensam tillsammans med trettonhundra andra spellivikers från fjollträsk tog jag båten aptidigt från Nynäs. Fyra fantastiska dagar spenderades på ön med stort G. En livsnjutarsemester i stekarnas mekka vecka 29. Det blev fyra långa och härliga dagar, utan vidare sömn att vifta på. Men det blev som en dröm, semester med två av mina absolut bästa vänner (& co), på den bästa tiden på året i ett fantastiskt falukorvsland.

På fyra dagar hann vi mycket. Vi upplevde visby, som det är vecka 29 och som det kan vara när det inte är vecka 29. Vi partade med B-kändisar, stureplansstekare, ett rockband och tillochmed en och annan gotlänning. Vi drack öl i sugrör och köpte armband. Vi drog igång ett fotorace (nattetid, efter att klubbarna stängt), flätade rockershår och upplevde den största och bästa skivsamlingen jag sett. Solen sken, renget öste ner och åskan skrämde livet ur mig. Vi åkte i små rostiga partybilar i skogen utanför Visby och myste runt på små konstiga loppisar. Vi träffade riktiga lokals och hängde med fantastiska människor samtidigt som vi undvek det rosa/beiga-folket. Vi valde noga på systemet och överkonsumerade avokado. Vi bodde i en stuga nära havet och på ålderdomshem. Vi drack mycket kaffe och åt vegetarisk buffé. Vi var på grillfest, cyklade tandem och gick på stranden i månljuset. Vi gjorde allt och lite till och det var så klart helt fantastiskt trots att våra pappor inte betalade. På båten hem somnade jag och lyssnade på Di Leva.

We can conquer the world

Sommar är att promenera på söders gator med en tårta i högsta hugg, klirr i väskan och världens bästa på gula faran bredvid. Sommar är att hänga på Debban två kvällar i rad och missa alla färdmedel som går att missa. Sommar är att planera sportjackefester och skåla med norrlänningar som inte syns. Sommar är att hänga med turister och titta på soluppgången. Sommar är att inte få plats med all musik på iPoden och prata för mycket i telefon. Sommar är att sitta på ett golv på en liten hemmafest pratandes om fotsvett. Sommar är när en promenad leder till fika som leder till middag i solen. Sommar är att sjunga med i allsång på skansen och känna rockens smärta. Sommar är att gå förbi en fönstertrubadur som lagar mat. Sommar är att längta bort men vilja stanna. Sommar är att hitta hemliga dörrar och lyssna på Familjen ur en walkman. Sommar är att lyssna på Di Leva och tycka att han är ett geni. Sommar är att ha solglasögonen på i konsumkön och äta dyra äpplen. Sommar är att sitta på kajen med bara ben och äta lunch. Sommar är att vara sig själv med alla andra. Sommar är att fundera på att klippa gräset men istället somna framför MTV. Sommar är att svettas på en buss som inte kommer någon vart och tar alldeles för lång tid. Sommar är att längta och sakna, men leva i nuet. Sommar är att dricka italiensk citronläsk i en sliten soffa. Sommar är att vara trött men inte gå o lägga sig. Sommar är att kasta sig ut till en liten ö full med stekare för att leva bohemiclife och binda blomsterkransar. Sommar är pirr i magen och att prisa sina nära och kära. Sommar är fröjd och stress. Sommar är att planera att inte planera. Sommar är att inte planera att planera. Sommar är allt och lite till.

Hur syret ska tas in och hjärtat ska slå

Ja. Jag har lidit och lider fortfarande av någon slags sommarprestationsångest. Och det gör ont på många sätt. Jag får ångest över att jag har ångest över att jag vill få ut mesta möjliga av årets mest fantastiska tid. Grundproblemet kanske denna gång är att jag har för mycket tid. Sedan har jag en massa saker som jag vill, borde och tycker att man bör göra på sommaren, inte nog med det, dessutom hittar jag på två miljoner nya saker att göra hela tiden. Men trots det så är livet underbart. För sommaren är otrolig, jag måste bara försöka släppa min otäcka prestationshysteri, för trots allt så hinner jag det mesta och lite till. Dessutom njuter jag så in i fulla drag av alla fina stunder och så här års lär man sig verkligen uppskatta hur syret ska tas in och hjärtat slå.

Just nu sitter jag och njuter av en sjuhelvetes fin helg. För kan sommarens fria dagar spenderas bättre än med jordens bästa vänner? Den fetaste festen i förorten transformeras till tårtbak och middag på tumanhand. Fredagen fortsatte på sommarens mesta trädgård och alla var där. Helgen fortsatte i grillparty med smaker från en svunnen tid och nattlig allsång till Nordman, Lundell och Afzelius. Söndagen påbörjades för sent men blev fullkomligt fulländad på bara ett par timmar. För vad kan vara bättre än att plocka (och äta) blåbär med utsikt över havet och sedan komma hem med 29 nya skivor efter en skivbytarstund med en av de bästa i världen?

Sommarens galenskap med fula människor och svävande ynglingar

Sommaren är ju som vi konstaterat en fantastisk tid. Man släpper allt och gör vad som faller än in. I bästa fall skiner solen och man är ledig, men även om det inte är så så är det något visst med den delen av året som sätter igång någon gång i eller efter Maj. Folk är lite extra allt. Trots att sommaren är fri och vacker känner ändå många av oss en slags press - att hela tiden må jättejätte bra och framförallt få ut maximalt av denna fantastiska livsnjutartid. Detta går snart över i en slags galenskap. Galenskapen kan visas sig i många skepnader. Man kan köra "all-in" hela tiden och tillslut göra bort sig och trötta ut sig själv, man kan sitta hemma och planera allt man inte kommer att hinna göra eftersom all tid går åt att planera, eller så blir man bara stressad eller lycklig och allt går åt skogen eller till paradiset. Jag tror allt handlar om andning. Andas man lugnt och lever för stunden får man ut det maximala, och mår bra. Visst finns det alltid saker man inte hinner göra, personer man inte hinner träffa, stordåd man inte hinner utföra eller garderober man inte hinner rensa, men sånt är livet, lev med det.

Under veckan har jag dock beskådat ett par härliga sommartokiga människor, om de är lyckliga, stressade eller bara helt galna det anser jag mig inte vara i stadie att döma, gör det själv eller gå ut och lev ditt liv, som det är och som det blir!

- Blå tunnelbana, måndag kväll. Dörrarna öppnas och en skraltig och arg röst bryter det vanliga svenssonsorlet med ett "Usch, va många fula människor!" Minuten senare haltar det in en liten dam och sätter sig sedan ner några säten bort från mig. Där kurar hon ihop sig med armarna i en bestämd surmulen gest för att sedan hela tiden grymta surt med ögonen hårt igenstängda. Varje gång hon försiktigt öppnar ögonen, stängs de snabbt igen och hela hennes lilla ansikte skrynklas ihop i ett äcklat och irriterat ansiktsuttryck fullt av avsmak.

- Sitter på tåget hem, 85% borta i min lilla iPodvärld. Men så händer det, helt plötsligt lyfter ynglingen som står bredvid mig. Jag hajjar till och hinner fundera över mitt mentala tillstånd när hans fötter helt plötsligt svävar. Jag håller i mig lite försiktigt i mitt säte för att långsamt höja blicken och reda ut miraklet. Och där uppe hänger han, med armarna hårt fastklamrade på längs gångens stolpar med en fullkomligt neutral min. Jag och mina medresenärer skrattade, förundrades men njöt av den fantastiska galenskapen, däremot ångrar jag fortfarande att jag inte tog reda på hans orsak.

Lyckobullshit om livet på en pinne

Sommaren är en fantastisk tid. Man sliter skosulor på söders gator, planerar hösten på ett kontor i city, längtar efter Danmark på en solig uteservering, dricker dyr öl och analyserar tantkavajer till en deppig livsnjutar-trubadurs toner på debban, soffsurfar, spenderar för mycket pengar på rea, äter couscous i solna, dånar daft punk & the kooks genom fönstret och över hela nejden, botaniserar längs linje blå, köper skivor seconhand, diggar för tydligt på tåget, äter glass, jagar kossor i Gnesta, pratar för mycket i telefon, agerar först - tänker sen, ångrar, älskar, hatar, skriker, gråter, skrattar, längtar, svart, vitt, lulligt, krulligt. Ja det är som vanligt, men lite lite bättre. Man är lös och ledig och inser att livet är fantastiskt. Helt fantastiskt.

Arvikafestivalen - som den blev

Fem dagar. Värmland. Cirka 27 avprickade spelningar. Camp Tejph. Färgade leggings. Svenssondekadens. DJtält. Kräm, russin och vin i portionsförpackningar. Fina grannar. Rytmen i blodet. Sol. Åska. Gummistövlar. Oslagbara vänner. Smuts och svett. ÄR KÄRLEK.

Arvika!

NU ÅKER VI

Upp och stå, hej och hå - festivaaaaaal!

Festivalen är nära

I dagarna två har vi handlat och planerat. Igår inhandlades exempelvis tält, skyddsglasögon, stövlar, plåster, filt och batterier. Idag mat, dricka, tandkräm, leggings och en spexig väska. Ur mitt lilla fönster har laddande musik ur helgens lineup dunkats hårt den senaste tiden och i flera veckor har festivalhjärtat dunkat snabbt. Nu börjar nerverna smyga på och förväntningarna växer sig höga. Det ska bli så fantastiskt kul, hur det än blir. Helt livs levande oslagbar livmusik i dagarna tre, sommar, skog och världens bästa vänner!

Nu ska jag se över min packning igen, välja nagellacksfärg och dubbelkolla att silvertejpen är nedpackad. Samtidigt ska jag låta The Kooks ta över min sommarnatt medan jag räknar minutrarna till morgondagens underbara morgon.