vissa dagar tillåter jag mig tro på något som jag inte kan se eller förklara. något som är mer än oss andra. någon eller något som alltid är med oss men sällan syns eller hörs. jag vet inte vad det är eller hur. men ibland vill jag vara tro, för det är en sådan fin tanke. att få tro. jag måste försöka hålla mig till att allt har sin mening och att de till slut alltid ordnar sig. på ett eller annat, sätt.
vissa dagar är tanken på en tur eller tro svår att inte skratta eller gråta bort men jag blir hela tiden överbevisad. kalla det slump, tur, en vakande ängel, inbillning, gud eller vad som helst. jag vet att det finns där. även om det inte går att räkna med alla gånger. men jag vet att då och då blir det ett lyckligt slut. igår blev jag varse om att det inte är slut än utan att det knappt har börjat. idag skiner solen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar