purple haze

gatumusikanten inne på den alltid så folkfulla gatan mitt i stan har blivit äldre, hans hår är gråare och kinder rödare. jag undrar hur han mår och när hans hjärta bankar som hårdast. det var länge sedan vi först möttes. jag beundrar på håll och mitt hjärta värker över jordens fel. längs gatorna river fascisterna ner kulturens spirande färger och turisterna kvällsfikar längs stråken medan himlens ljus sakta singlar neråt. i rulltrappan står människor som är på väg någonstans, eller inte alls. deras hjärtan kan vara försvunna men kroppen står märkligt nog kvar med tom blick och utan innehåll. jag minns ungdomens kittlande händelser och inser att det här är sommaren som vi blev äldre. tiden som vi gjorde allt samtidigt som inget. det där vuxna är fortfarande långt borta men medan jag ser en sliten farbror tömma burken ner i fortet för att sedan låta naturen få det upp igen inser jag att livet inte stannar. det går vidare, trots allt. natten är mörkare än förut och mina behov ökar allt mer. i konsumtionens mitt och med fulla påsar känner jag hur världen trillar över mig och fyllnaden är tomma hopp. substitut för det som är svårare att hitta än det enkla. i morgon är en annan dag och vi hoppas på mer.

black velvet

något jag glömt och något jag funnit. det jag haft men aldrig samlat. som om det vore enkelt fast det egentligen inte är svårt. det kanske inte är ljust men det kommer iallafall någonting efter. kanske inte denna gång och kanske inte nästa. på avstånd hörs en klar röst i natten och mina steg tar mig längre bort. jag vet att de har det bra. jag vet att de dansar och någonstans även jag. på andra sidan molnen ser någon fortsättningen. det kanske inte är att komma längre, men det spelar ingen roll så länge inte världen står still. luften finns i mina steg.

glory to the world

det öser från himlen och vi fyller våra hjärtan med förhoppning och tro. drömmar och minnen för oss till något annat än det mörker som täcker staden i natt. vi vill till det öppna havet eller en öppen äng. något annat än här. vi tar oss iväg, snart är vi där och vi är tillsammans. tysta toner tar oss samman och i sär. renget öser ner och mörkret släcker staden. vart tog sommaren vägen och vart är vi påväg, är vi påväg. en blixt utan dunder men en sång med ett hjärtas text. nu släcker vi lampan och läser några fina ord som får oss att tro på vår värld, eller iallafall fortsätta vara.

scapegoat

det kanske kommer något mer
det kanske finns något efter
det kanske är något större

jag väntar
väntas
och är
tills det blir
om

tills dess så tänker jag
och drömmer en del
därför är jag
finns
kanske

00:40

hon ligger på andra sidan
på andra sidan garderoben
skåp som skilt våra liv
delat det som redan gått samman
olika men alltid lika lika
alltid tillsammans
i tiden förenade

hon ligger på andra sidan
på andra sidan garderoben
och jag hör hennes röst
hon läser för mig
berättar i en melodi med andakt
vackra ord ur en sorgsen bok
vi suckar djupt
i samma rum

hon ligger på andra sidan
på andra sidan garderoben
och jag ser henne inte
men jag vet att hon är där
som hon alltid är där för mig
vi pratar om det vi lever
livet och allt där till
ibland pratar vi inte i ord
vi vet ändå

hon ligger på andra sidan
på andra sidan garderoben
och vi vet att det snart är över
snart kommer verkligheten tillbaka
vi måste oss dela med andra
igen
med honom och med det
svårt att låta ske
lätt att låta hända

jag vill alltid ha henne där

jag tror hon förstår mig

hon ligger på andra sidan
på andra sidan garderoben

i shall not walk alone

vinden som besegrar mitt krusande hår och bultande hjärta. min själ blir musik och musiken blir min själ. på en holme med vatten och kärlek. jag vill bort men ändå vara kvar, jag vill hitta rötter jag kanske inte har. röster som tar mitt hjärta och lämnar tillbaka igen. toner som bäddar och omsluter min bankande muskel i mitt bröst och en känsla som jag önskar vara för evigt. tid och ålder blir bara ord och siffror, måsten och borden finns ej kvar. allt som är viktigt är vad som låter och hur det känns. att det känns. att det låter. det spelar ingen roll när hur eller vem du är. jag är. musiken och det som får mitt hjärta att hoppa och värmas är mer än så. orden räcker inte till. soundet och känslan, upplevelsen i det tar över allt som kan andas in. det finns inget mer och jag inser vad som faktiskt spelar någon roll. jag förstår vad som är störst. kanske meningen med livet. insikt och känsla, inget mer. vattnet, ljuden, stämningen och alla vi, bara jag, aldrig ensam. själen nära hjärtat och allt på samma ställe, i samma stämning, i rätt stund. i stund. en stund som inte räcker, men måste. en stund att leva på och framförallt återuppleva på.

cult logic

jag strosar gator fram och försöker att nå fram. nå ut. nå. på bondegatan går det fina folket men det ler av kärlek tillbaka. de är rätt men de är fina. jag möter dem och de möter mig. vi har något tillsammans. vi vet att vi är på riktigt, trots allt. jag tror att några av dem är sig själva. det ser så ut. allt är inte yta. jag tror jag når fram.

jag letar klänningar, skivor och den där kärleken. jag tar och jag ger. jag ser och jag får. jag kanske kan bli, det kanske kan bli något. jag lyssnar på en plingande ny musik som får mitt hjärta att sväva högt över taken. jag ser ut över gatan från molnens sky och vet att jag älskar den här staden. jag avgudar det här livet även om jag alltid vill ha mer. kanske något annat. men det här är mitt. det här är jag. jag sträcker mig ut och når.

jag ler mot tanten i affären, provar handgjorda armband i plast och köper billigt schampo. jag lever och jag andas mina gator fram. på horngatan säljer de billigt kaffe och två hiphopare har fina kepsar. jag möter de trendiga småkillarna igen. vi går samma gator fram. jag tänker och jag vill. jag läser och jag skriver. det här ska bli något. det här är mitt. jag är på väg.