jag strosar gator fram och försöker att nå fram. nå ut. nå. på bondegatan går det fina folket men det ler av kärlek tillbaka. de är rätt men de är fina. jag möter dem och de möter mig. vi har något tillsammans. vi vet att vi är på riktigt, trots allt. jag tror att några av dem är sig själva. det ser så ut. allt är inte yta. jag tror jag når fram.
jag letar klänningar, skivor och den där kärleken. jag tar och jag ger. jag ser och jag får. jag kanske kan bli, det kanske kan bli något. jag lyssnar på en plingande ny musik som får mitt hjärta att sväva högt över taken. jag ser ut över gatan från molnens sky och vet att jag älskar den här staden. jag avgudar det här livet även om jag alltid vill ha mer. kanske något annat. men det här är mitt. det här är jag. jag sträcker mig ut och når.
jag ler mot tanten i affären, provar handgjorda armband i plast och köper billigt schampo. jag lever och jag andas mina gator fram. på horngatan säljer de billigt kaffe och två hiphopare har fina kepsar. jag möter de trendiga småkillarna igen. vi går samma gator fram. jag tänker och jag vill. jag läser och jag skriver. det här ska bli något. det här är mitt. jag är på väg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar