Från rötjut till bubbel

Lördagskvällen firades med fantastiska Felicia. Vi bestämde oss för att "gå oprövat", hoppade på en buss men hittade till slut ett gammalt guldkorn - st eriksplan och dess grönskande park i mörkret. I lekplatsens klätternät delade vi lite rö´tjut och avslutade med lite nioåringshopp i de inbakade stutsmattorna. Vi promenerade sedan över bron och hittade ett nytt guldhak. Fabulöst konstigt men alldels lagom. Det blev rött i glas, konstigt folk, obehagliga väggmålningar, skällande på världens sämsta DJ och ett skuttigt erövrande av dansgolvet. Efter det blev det uppslutning på en favorit i repris. En bra kväll.

Söndagen har spenderats i min soliga förort med städning inomhus och pluggning i trädgården. Kvällen var mammas då hon kom hem från Island och vi firade hennes födelsedag med spansk mat och chilenskt bubbel. De senaste timmarna har jag vigt åt mitt älskade illustrator där jag håller på att mecka med the affisch! Tiden gick fort med hjälp av lite spansk hiphop/soul och lite extra energi från lyxpresenterna jag fick av mamma bestående av lite Clinique och Côte d´Or.

Naturligt extra ordinär

Första gången jag hörde Joakim&Joels fantastiska bitar med härligt gung och klockrena texter föll jag direkt. Det var väl ungefär drygt ett år sedan. Jag och syrran förgyllde tidiga förmiddagar med att pumpa myspace och lärde oss snart varenda line. Då och då bytte de ut låtarna som fanns att tillgå på deras space, vilket vi följde med både spänning och lite ont i hjärtat. Tror syrran min försökte filma av låtarna från burken bara för att kunna lyssna på dem jämnt, det gick väl sådär. Vi var på dem ganska mycket genom att hylla låtarna och heja på en större upplaga av EP:n. Nu har de i dagarna gått och vunnit Metro Music Challenge. Stort grattis till det! Jag väntar med spänning på en platta som kanske en gång för alla kommer lära köttbullelandet hur man svänger på riktigt.



Några extra poäng kastar jag genast på ovanstående klipp som är rätt fullkomligt fenomenaliskt! Killarna vet ta mig sjutton va de pysslar med...

Helgen började tidigt med gråt, skål, svettig dans och ett kärleksråd från en rockstar

Torsdagen spenderades i skolan med B-uppsatslek, telefonintervju och kårmöte. En liten bulle på vägen och ett par trippande men rätt ledsna steg in i filmmusikens föreläsningssal för en sista lektion. Trots lite trassel med högtalare på rymmen, en sovande bänkkamrat och ett längtande till fågelkvittret och solen på andra sidan persiennerna njöt jag till fullo av varje sekund. Allt var bara bra den kvällen. Allt från lärarens trudilutter på pianot, "bror duktig på rad två":s överlägsna kommentarer, tyska tonsättares kommentarsspår och förklaringar, svåra musiktermer till att analysera underbara Gladiator. Tyvärr hade jag svårt att hålla min känslighet tillbaka, men det kompades bra av läraren. För precis vid varje scen som mina ögon fyllts med tårar av den gripande och fantastiska filmen, stängde han av och började prata bort stämningen, detta i en gyllene sekund innan mina ögons kanter skulle ge vika och jag brista ut i gråt. Det här upprepades ett par gånger och sista gången vann jag - eller tårarna. Men jag tror ändå att jag lyckas fippla bort dem ganska snabbt. Strax innan nio lämnade jag universitetet, både lite ledsen men också något befriad (om vi bortser från att jag inte börjat på examinationsuppgiften som ska in om tolv dagar än..) En skraltig tub togs till söder där jag mötte upp Åsa och Sonja. Vi trallade i väg till fabulösa Carmen där jag nu verkar vara en respekterad stammis (vet dock inte om jag ska ta det som något positivt eller negativt, roligt var det iallafall.) Längst ned och längst in tog vi över två bord som så småningom fylldes av fler benjaminälskare och journalister-to-be.

Trots att jag vaknade med fruktansvärd ångest för allt som ska göras blev fredagen en fredag i sol och kärlek så fort jag hade styrt upp mitt liv. På grund av skolpanik var jag tvungen att styra av de påtänkta jobbtimmarna och sen blev det ett antal mer eller mindre intensiva timmar i skolan då checklistan faktiskt fick många fina bockar. Sen var vi slut i huvudet och det blev sensen lunch i solen på söder. Vid det här laget hade jag lugnat ner mig rätt bra och kände att jag hade två fötter på jorden igen, även om ångesten fanns kvar (främst för att jag inte hann jobba, men jag måste försöka att sluta dubbelboka och glädjeplanera så att jag storkar.) Eftermiddagen avslutades och kvällen påbörjades i en fin tvåa i Solna och dinnerparty och härligt folk. Jag njöt av fenomenen kökshäng och kollektiv matlagning, trivdes på en solig balkong bland trädens kronor, fastnade på kort, svängde på di lurviga och blev rodd av en praktiserande rockstar att inte satsa på musiker i kärlek. Sedan bar det av för flyktsoda feat juvelen på Debaser medis där jag och Åsa jublade och dansade oss svettiga till de fina ädelbitarna och senare DJ:ens schizofreniska påhitt med bland annat "born to be wild" och "the one and only"

Nu är det lördag och jag har pluggat samtidigt som solen skinit på mig. Nu ska jag snart se efter vad kvällssolen rymmer för äventyr...

Klassisk gitarr till fruktsallad med mr jackson

Hängde med syrran till Södra Latins gitarrafton. Klassisk gitarr och skolmiljö kan låta som ett sömnpiller number one. Jag kan inte påstå att jag är något särskilt stort fan av den här sortens tillställningar, men den här uppskattade jag verkligen. Det var som en liten slags meditation. Det var bara vi, strängarna och aulans magiska inredning. Fast jag försvann i drömmarnas värld då musiken drog i väg med mig till en annan tid och plats. Sen mötte jag upp Åsa och vi trillade av bussen vid radiohuset och tog förväntansfulla steg mot drömmarnas hus, sveriges radio. Snart öppnades dörrarna och tillsammans med de popungar, stekare, gullepar och ett antal ynglingar bildade vi en ringlande kö in till den fantastiska studion och kvällens kväll. På väg in fick vi små söta öronproppar med texten "P3 i dina öron", prickade av oss på listan och längst bak i den röda mysstudion fanns fika till stora och små. I taket hängde segel och enligt herrn framför mig även en fågel av något slag, en mås månne? Tio minuter innan sändning var det samling med oss frågekids som skulle upp på scen och stå på samma scen som juvelen, maggio och sist men inte minst the one and only markus krunegård. Min fråga och fem till var utvalda att gå ut i etern och när vi stod där och övade var det som om jag blev elva igen samtidigt som det plötsligt slog mig - vad sjutton håller jag på med? Men det var bara att köra på!

Den till utseendet lilla klena men artistmässigt kraftfulle och känslige juvelen med ian curtis-spasmer vann Åsas hjärta och jag föll tillbaka till förra årets juvelfeber. För min del är det hans kaxige uppsyn, och fantastiska badminton mellan hjärtskärande heshet till galen rock n´roll och electrobeats från ett lysande fyrkantigt äpple. Vad som dessutom är totalt oemotståndligt är kroppsrycklingarna och spextricken inspirerad av någon slags fruktsallad med lite curtis, hives, hippetihopp och mr jackson. Maggio körde sina hits och sin grej. Jag sjöng med i nästan varje ord och kunde inte sitta still till soulens klang. Scenspråket var något nedtonat sen jag såg henne sist, vilket helt klart var till hennes fördel. Kanske har hon lugnat ner sig lite och blivit mer trygg i sin musik med tanke på att hon denna gång komponerat den tillsammans med sin kärlek (som dessutom vet vad han pysslar med.) Mycket kaxighet fanns kvar, men för min del eliminerades de nästan tack vare hennes grymma toner.

Mitt scenframträdande var kort, koncist och inte särkilt upphetsande men ändå fånigt roligt. Kvällens vinnare var ändå markus som verkligen gjorde sig som programledare. Bitsk, bakis, oteknisk, handlingsförlamad, fräck, rolig och med snedluggen med i leken tog han kvällen med en lagom liten storm. Jag roades av små snedsteg och blickar, suckanden och ansiktsuttryck som sa mer än tusen ord.

Det här var precis vad jag behövde.

En kväll i studion med idolen

Träffade min fantastiske bror idag i hans studio. Fick sneakpeaks på hans senaste alster och blev som vanligt grymt imponerad eftersom han är så jävla duktig. Det svängde ut av tusan, ingen av oss kunde sitta still och mina stolta tårar var väldigt nära. Efter det var vi lite kreativa tillsammans med text, bild, musik och många skratt. Dessutom hann vi som vanligt klämma in ett antal dialekter, lite Silvia och Lars Brundin. Tyvärr kom jag tillbaka till verkligheten när vi skiljts åt och då var dessvärre tisdagskvällen rätt sen, kall och mörk.
Fast nu blev jag lite gladare igen för jag ska få gå på P3LiveSession med Veronica Maggio & Juvelen imorgon! Sweet!

Peas on earth

Idag ska jag styra upp mitt liv och allt som måste göras. Allt med lite styrka från min fina t-shirt och vårens varma sol. Idag är en bra dag Peas on earth.

Sköna maj välkommen och en krossad världsbild

Trots att det sköna maj verkligen är välkommet var dagens steg rätt tunga. En måndag som denna vaknades helt enkelt inte på rätt sida. Inte en helt fel sida, men en trött och ganska stressad sådan. Det blev en tur till skolan där lite b-uppsats roddades och herr Å knackade på. Sedan blev det som tur var en glass i en solig och sagolikt vacker humlegård. Jag är en sådan där person som njuter av betraktelser, och det kontot fylldes på idag. Tycker att det är underbart att se människor som verkligen slagit sig till ro i en vacker park. En farbror som läser tidningen på en bänk eller mot ett träd, eller varför inte en fågelskådare som slänger sig på mage i gröngräset för att fota små duvor. På väg hemåt togs jag tillbaka till den hårda verkligheten då en poppig yngling krossade sin polares och min världsbild av ett idylliskt sommarliv med glass och sol. "Visste du att Ben (eller var det Jerry?) i Ben&Jerrys ice cream dog av en hjärtattack - orsakad av för mycket kolesterol - GLASS!" Kvällen tillbringades efter lite trassel med gamla tjejligan. Vin, mat, musik, prat och skvaller. Det var fint och tog mig tillbaka till det goda livet.