Helgen började tidigt med gråt, skål, svettig dans och ett kärleksråd från en rockstar

Torsdagen spenderades i skolan med B-uppsatslek, telefonintervju och kårmöte. En liten bulle på vägen och ett par trippande men rätt ledsna steg in i filmmusikens föreläsningssal för en sista lektion. Trots lite trassel med högtalare på rymmen, en sovande bänkkamrat och ett längtande till fågelkvittret och solen på andra sidan persiennerna njöt jag till fullo av varje sekund. Allt var bara bra den kvällen. Allt från lärarens trudilutter på pianot, "bror duktig på rad två":s överlägsna kommentarer, tyska tonsättares kommentarsspår och förklaringar, svåra musiktermer till att analysera underbara Gladiator. Tyvärr hade jag svårt att hålla min känslighet tillbaka, men det kompades bra av läraren. För precis vid varje scen som mina ögon fyllts med tårar av den gripande och fantastiska filmen, stängde han av och började prata bort stämningen, detta i en gyllene sekund innan mina ögons kanter skulle ge vika och jag brista ut i gråt. Det här upprepades ett par gånger och sista gången vann jag - eller tårarna. Men jag tror ändå att jag lyckas fippla bort dem ganska snabbt. Strax innan nio lämnade jag universitetet, både lite ledsen men också något befriad (om vi bortser från att jag inte börjat på examinationsuppgiften som ska in om tolv dagar än..) En skraltig tub togs till söder där jag mötte upp Åsa och Sonja. Vi trallade i väg till fabulösa Carmen där jag nu verkar vara en respekterad stammis (vet dock inte om jag ska ta det som något positivt eller negativt, roligt var det iallafall.) Längst ned och längst in tog vi över två bord som så småningom fylldes av fler benjaminälskare och journalister-to-be.

Trots att jag vaknade med fruktansvärd ångest för allt som ska göras blev fredagen en fredag i sol och kärlek så fort jag hade styrt upp mitt liv. På grund av skolpanik var jag tvungen att styra av de påtänkta jobbtimmarna och sen blev det ett antal mer eller mindre intensiva timmar i skolan då checklistan faktiskt fick många fina bockar. Sen var vi slut i huvudet och det blev sensen lunch i solen på söder. Vid det här laget hade jag lugnat ner mig rätt bra och kände att jag hade två fötter på jorden igen, även om ångesten fanns kvar (främst för att jag inte hann jobba, men jag måste försöka att sluta dubbelboka och glädjeplanera så att jag storkar.) Eftermiddagen avslutades och kvällen påbörjades i en fin tvåa i Solna och dinnerparty och härligt folk. Jag njöt av fenomenen kökshäng och kollektiv matlagning, trivdes på en solig balkong bland trädens kronor, fastnade på kort, svängde på di lurviga och blev rodd av en praktiserande rockstar att inte satsa på musiker i kärlek. Sedan bar det av för flyktsoda feat juvelen på Debaser medis där jag och Åsa jublade och dansade oss svettiga till de fina ädelbitarna och senare DJ:ens schizofreniska påhitt med bland annat "born to be wild" och "the one and only"

Nu är det lördag och jag har pluggat samtidigt som solen skinit på mig. Nu ska jag snart se efter vad kvällssolen rymmer för äventyr...