Man vet att man har varit för många timmar i skolan när:
- Ett tolv timmarspass är i sikte (dvs att byggnaden entrades runt 09.00 och underskriven är kvar på plats närmare 19.30)
- Man harmoniskt traskar runt barfota (pga av smärtsamma skoskav) utan att orka vara särskilt rädd för fotrabies
- När man efter en stunds eftertanke och stirrande allvarligt börjar problematisera och faschineras över hur stilla allt egentligen är. Det vill säga hur förvånansvärt stilla stolar och bord är och står. När en viss sorg infinner sig över att det är en dödlig stillhet som intagit de stackars tingen, tårarna är nära och närvaron långt borta i en annan värld är det helt klart dags att tacka för idag.
- Ovanstående slutkläm styrks av faktumet att man när man äntligen trillar ut från sitt lilla inglasade grupprum och så småningom kommer ut på gatan, slänger ur sig ett "hejdå skolan".
Uppsats och omtentor, det är krävande bebisar det. Omtenta på en lördag, det är bara ondska. Ren ondska. Men jag ska klara det också. Dessutom är jag ju inte ensam med det. Så nu gör vi det bara. Nu har jag en liten tårtbit framför mig, pumpar soulklassiker och ska slänga mig ner i böckerna för att bara lära mig skiten. Pronto!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar