Det finns ingen botten på botten

Antingen går det upp eller ned, med ganska snäva svängar, eller så ligger det mesta på en rätt jämn nivå. Häromdagen var jag nere i botten, efter lite för mycket blåst i ansiktet och tegelstenar på axlarna. Det hade varit lite för mycket motgång under en för kort tid helt enkelt. Då gjorde jag ett test. Jag tänkte att antingen är det bara en väldigt djup dalgång en något otursbringad period eller så jag nästintill totalt värdelös, eller bara rent ut sagt kass. Så jag köpte en lott. Skrapade, och, vann inte! Ingenting! Jag hade lite otur. Det var dåligt med flyt. Då promenerade jag en sväng och tog mig en funderare. Jag kom fram till att jag nog hellre varvar tur med otur, sol med regn och skratt med gråt än att bara vara sjukt dålig, hela tiden. Jag hoppas att mitt enkla test på något sätt är logiskt. När jag kom hem fick jag ett hårt slag i ansiktet av mer motgång. Jag bröt ihop. Och bet ihop. Dagen därpå blev jag hånskrattad av oturen, men vilket bevisade för mig att jag nog inte är helt lost, bara lite vilsen och otursam. Sedan blev jag räddad av underbara människor och dagen slutade i en härlig tjejkväll med skratt, sjukt god mat och lite plugg. Dagens dag har varit väldigt lång. Drygt elva timmar i skolan, vilket är några timmar för mycket. Efter de timmarna (alla i väldigt gott sällskap!) traskade jag trött hemåt. När jag väl kom hem möttes jag av ytterligare ett slag. Ett slag som var väldigt hårt och oväntat. Slaget gör min sommar lite osäker, men så länge jag vet att den finns där så måste jag klara det här. Jag sitter just nu och njuter av en försommarkväll med ljus himmel, småkylig temperatur, oslagbart ljuvliga obeskrivliga dofter av vår, sommar, hopp och kärlek - och jag kan inte låta bli att hoppas. Hoppas på att allt kommer att ordna sig. På ett eller annat sätt. Det kan alltid bli värre och man har det sällan värst. Nu biter jag ihop och bara kör.