Vardagsbetraktelser

Just nu är tiden knapp och hyssen många. Men idag har jag haft glädjen att kunna flika in några fantastiska vardagsbetraktelser av livet en dag som denna. Någon annans liv, vardag eller dag. Utifrån, från min sida. Varsågod, här kommer två snabba åskådningar av tre makalösa människor som idag vandrat på stockholmsk mark och andats samma luft som jag, men som också satt ett litet extra partyparaply i min drink som jag kallar livet.

St. Eriksplan ca. 18.30
Torsgatan i korsningen odengatan spärras av. Fotgängare samlas i mitten av övergångsstället och trafiken verkar ha stoppats några hundra meter bort, på andra sidan parken. Poliser i neonvästar springer kors och tvärs, viftandes som yra höns eller bara högtydligt uppblåsta och spända i någon slags givakt. Plötsligt håller vinden andan, världen stannar, munnar öppnas och ryggar vänds. En efter en kommer de. De liksom seglar fram på asfalten. Först två, kanske tre motorcykelpoliser, sedan ett antal polisbilar ( i olika storlekar), "civila" polisbilar, och till slut - äntligen Crème de la Crème! En, två, tre, kanske fyra lite större svarta bilar och man riktigt känner spänningen i luften. Det är magi. I huvudet snurrar allt mellan världssvält, kungen, 9/11 och kejsarens nya kläder - men frågan de runt omkring mig ställer sig är självfallet - sitter Condoleezza Rice och smider planer i någon av bilarna? Fantastiskt spännande. Jag ser inte Condoleezza, men är inte ledsen för det. Istället tittar det ut en mörk herre ur ett av de nedvevade fönstrerna och i hans ögon ser jag en längtan ut till det fria livet. Han påminner om en liten prins som vill ut och leka med de dödliga barnen i sagan. Och precis innan jag är på väg att förstöra den vackra scenen lyckas jag hejda en reflexvinkning - bilarna kör i väg och vägarna öppnas. Jag undrar om han fick komma ut och se på solskenet idag...

Södermalmstorg ca. 22.05
Jag ser en mörk skugga ställa sig med ryggen mot mig och näsan mot en av stadsmuseets flaggstänger för att kissa. Nästa gång jag tittar dit har mannen, som är rekorderligt klädd och med snoffsig approach vänt sig om och lurat upp en burk öl ur sin dataväska. Nöjt öppnas ölen och en livsnjutarpose intas: en hand i fickan, den andra runt ölen och ett ledigt mellanrum mellan fötterna. Där går han, sippandes på sin afterwork och ser väldigt konstig ut. En vild gissning far ur munnen på mig att han kanske väntar på en blinddate!? Men han är för bekväm och obekymrad. Detta skall dock snart brytas. En man med fantastiskt fula jeans som hasats upp ovanför naveln och ett påbrå till rumplång fläta, traskar fram och visar sina glasögon. Sedan gräver han lite i fickan. Jag och mitt sällskap gissar på att det dealas vilt. Kan det vara knark? Stöldgods? Viagra? Eller bara glasögonen!? Vi skulle gjort allt för att höra vad som sades! Snart luskar vi ut att hippien i jeansen försöker kränga en mobil - varpå livsnjutar´n backar och skakar på svenssonskrajset på huvudet. Snart ger hippien upp. Livsnjutar´n spatserar och sippar vidare medan hippien försöker bli av med mobilen genom att fråga runt på torgets alla bänksittare - utan resultat. Oss frågar han dock inte, han tittar på oss - vår cykel, grymtar något och går vidare. När jag sedan lämnar torget står livsnjutar´n och snyter sig bakom sillvagnen. Utan dejt, mobil och öl.