instant repeater 99

att vandra i samma skor, på gamla vägar, i gångna spår. jag kom tillbaka dit allt började, där jag började och fann det jag fann för länge sedan. jag. som mig. men så vände jag mig om och gick till gårdagens trappa och kände hemmets ljuva dofter och mitt hjärtas fina vänner mellan glasens rutiga sidor. tankarna trillar lätt tillbaka till det som man en gång ägnat för mycket av sitt dunkande liv till. till något som är för upprepat och urblekt för att ens tillåta en ordentlig tanke ta tag. ändå sitter det kvar, och skaver, precis i det som nu är så otroligt himla bra. men jag är redo att komma igen. jag kanske till och med redan är där. men inte tillbaka, utan som ny, men i gamla fårakläder. för jag tror man kan komma längre än man ser. frågan är om tanken kan fortsätta när hjärtat sitter kvar. eller inte ens hjärtat, det är det som är det värsta. det är som någon liten envis del av något som inte finns. som bara är där. fel. men helt ärligt gör det inte så mycket. det kan få vara där, felet. för just nu är det så mycket annat som är rätt. jag ska odla hav och gröna skogar för de som aldrig sjungit livets tårta.

min andning repeteras och livet dränker mig i ett skimmer som blänker felen i girighetens och mörkrets ögon. man trillar ner, men kommer igen. kanske. jag har tur. men jag är glad. ge inget som de inte skulle kunna ta. håll mig utom det som aldrig var, för jag vill aldrig mer komma dit. nu ska jag låta ögonen blinka och naglarna växa för något som kan ske på riktigt. för det ska fantasins vilda drömmar inte sluta, men de dumma molnens stora skyltar måste bli bättre och tydligare. men dem vill jag inte se för än precis innan pianot trillar ner. sedan vill jag rätta till kavajen och gå vidare, för att sedan i tredje, fjärde steget glömma alltihop och fortsätta mer dillen och solens varma strålar även när de inte finns.

tänk vad äckligt positivt allt kan bli, i en värld av diffust men benhårt mörker. men allt finns kvar, varje skråma på ett äpple. däremot infinner sig vissa dagar i rätt ljus, de flesta inte. jag ska sluta tänka. stänga av. då blir allt bra.

the state the sea left me in

bilderna av ett vemod. toner som bygger på ett vemod. känslor som bildar vemod. vemodet. det svenska vemodet. bilder av ett vemod. för ett vemod. till ett vemod. en smärta men en kärlek. en förvirring. något som alltid funnits där och alltid finns, men som ändå alltid blir något nytt. något svårt. ett vemod för att inte veta vad man redan inte vet eller känner. en rädsla för att inte förstå eller ens vilja. något som alltid ligger kvar, men som får en att vilja rymma. och så den där färgen. som inte ens är en färg, bland alla färger. bara ett mörker. ett ont. ett vackert med smärtsamt sken av något som inte reflekteras. kanske något som inte finns eller syns, bara känns. det svarta. tårarna. något som förgör en, mitt i det vackra. på öppna ängar och mot ett hav. det som alltid ligger och skaver, men är en del av det trygga. det gör ont men man vill ha det kvar. vissa förgörs av färgen som inte är en färg och inte heller reflekterar. de förgörs av det som inte går att bestämma eller känna. det man inte vet, det man är rädd för. de äts upp av det som är rätt men ändå fel. ett vemod. ett hav som aldrig tar slut, eller en längtan som aldrig börjar. det finns inget att tro på, inget att vänta på, bara val att göras. val utan känslor eller tankar. mörkret.

little kid

ett nytt liv startar för flickan med den knubbiga näsan. med mod i andan och i lyckliga hopp tar hon steget mot att bli något bättre. hon babblar på om ordens magi och förvirrar en liten näsvis tant med sina stora dumma poetiska visioner. tanten skriver och kanske förstår hon. farbron mitt i rummet är det som flickan ville bli, men han klappar sig på magen och gör en cirkus av ett cykelhjul. mitt ibland dem finns sitter pojken i brunt med snälla ögon, men hon vågar inte säga hej, bara kika emellan tanterna. på vägen hem tänker flickan på en framtid som är före men trampar snart fram gamla tårar i en slaskig snö. hemma i det trygga ser hon en stor man bli världens mäktigaste men hon önskar sig mindre frireligonism och mer inspirerat av tidernas enda kung. hon börjar sakna sin bror och flickan börjar nästan gråta när ceremonin är på topp och en av deras hjältar sjunger med en gammal röst och i en fantastisk hatt. hon tackar orden. men tillbaka i tankarna lyssnar hon sedan på sånger som vill henne onda minnen. men hon vet att hennes bästa vän vet vilket hennes favoritgodis är och det får räcka för nu. ibland får man leva för drömmen.

future of menkind

det andra könet. det manliga. det andra, det obegripliga, det hopplösa. det alldeles alldeles fantastiska. korta, långa, tjocka, smala, mörka, ljusa, dumma, smarta, vackra, fula, rika, fattiga, rock och schlager. de har mycket som vi inte har, men förstår rätt lite av det vi förstår. de ger oss sånt de aldrig kan ge och lovar vad man inte håller. att försöka förstå vår världs motpart. det tänker inte, de förstår inte men de är där och vad de än gör tar vi dem oftast tillbaka. de får oss att tappa förståndet, men deras sätt tvingar oss att ta det tillbaka. vi faller och de fångar. vi ringer men de svarar inte. vi hoppas och de leker. vi är inte under men när vi är över blir det inget kvar. de är allt och inget. vi ger och de tar, men aldrig förstår. de gör allt rätt för att sedan ta det tillbaka eller vrida om en kniv vi inte visste fanns. som att slå sig själv i huvudet och lägga tilltro till och att våga tro att man kan lita på något av de andra. männen. de som tog försprånget för att sedan använda det emot oss. de som får mitt hjärta att slå. de som vi många tillskrivit ett kärlekens tecken och ett livets medkamrat. men de kommer aldrig att förstå. men vi fortsätter försöka. we´re going on a manhunt men you´re just a boy.

en evighet

en början på något som aldrig bör ha ett slut. att inte behöva bevisa eller bekänna. rent. lätt. rätt. att inte behöva försöka något som inte går eller som man inte är, men samtidigt alltid ha något att falla tillbaka till. någon. ett ögonblicks oändlighet kan vara det största man ger och det första man får. en evighet är något som aldrig tar slut, men något som brinner. en kärlek vinner. kan två bli en, utan att delas i tu? fast men ändå fri. säkrare i någon annan än i sig själv, för att låta någon veta allt och förstå mer. i tid och rum. långt bortom allt men ändå alltid precis där. här. en längtan som stillas men alltid finns där. ett hjärta lever för ett annat. ett livsverkets livomlopp galopperar för ett likadant och något blir en ömhet så fin. en annan som andas får bli det bästa med självet. att ge även det som inte går. att ge upp men att gå i mål och vinna. i evighet. en tro på det som aldrig sviker. jag vill alltid stanna där. sen syns livet och existensens fria form snåras in.

that´s how people grow up, but sister i´m a poet

livet förbryllar och billy går igen. en gammal vän är gift, en annan gammal. vi flyttar och ses snart på hörnet vid det fina bordet. festliga kvällar, gott sällskap och nya vidder. gamla nya tvåbeningar som gör en kväll. glas och skål, allt är förstört och åter tillbaka. samma gata trallas fram men livet tickar i en annan takt. pumpen pumpar på och stegen tar mig fram. jag vet hur man lever. måttet är inställt på det nya svarta för att hitta det vi söker. i nordpolens kyla växer hoppet i guld och blir det sista som gör upp. visionerna florerar och rocken betyder. att träffas igen eller att förkasta det som varit blir inte längre en latent frågeställning utan en liten del av det vi ger upp. jag andas nu, jag lever nu och filosofin kan ta ner en på jorden.

i´m still standing

två och ett halvt år på högre ord. högre stol. hjärta och smärta, i morgon formas stämpeln och staven. i morgon blir jag klar om godkännes görs. examinerad och filérad - då är jag. livet rullar. gud talade och gav mackan, bob och ett tekniskt mirakel. jag tror. låt det pumpa.