söndag 25 januari 2009
the state the sea left me in
bilderna av ett vemod. toner som bygger på ett vemod. känslor som bildar vemod. vemodet. det svenska vemodet. bilder av ett vemod. för ett vemod. till ett vemod. en smärta men en kärlek. en förvirring. något som alltid funnits där och alltid finns, men som ändå alltid blir något nytt. något svårt. ett vemod för att inte veta vad man redan inte vet eller känner. en rädsla för att inte förstå eller ens vilja. något som alltid ligger kvar, men som får en att vilja rymma. och så den där färgen. som inte ens är en färg, bland alla färger. bara ett mörker. ett ont. ett vackert med smärtsamt sken av något som inte reflekteras. kanske något som inte finns eller syns, bara känns. det svarta. tårarna. något som förgör en, mitt i det vackra. på öppna ängar och mot ett hav. det som alltid ligger och skaver, men är en del av det trygga. det gör ont men man vill ha det kvar. vissa förgörs av färgen som inte är en färg och inte heller reflekterar. de förgörs av det som inte går att bestämma eller känna. det man inte vet, det man är rädd för. de äts upp av det som är rätt men ändå fel. ett vemod. ett hav som aldrig tar slut, eller en längtan som aldrig börjar. det finns inget att tro på, inget att vänta på, bara val att göras. val utan känslor eller tankar. mörkret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar