ibland tror jag att orden kan göra mig galen. de är så många och jag vill använda dem på bästa sätt. på ett sånt där sätt som man kanske först inte tänker sig, eller ens förstår men på ett sånt vis att man sedan bara bågnar av fascination av något man inte tidigare sätt. på ett sånt där bra sätt att orden inte längre är ord utan mer som tankar eller känslor som fastnat i streck och kurvor. jag tappar tron på grammatik och regler när jag tror mig se andra svängar. bör eller borde. ska eller kan. nu eller alltid.
en kväll i goda vänners sällskap fick mig att inse att jag kanske inte kan något av det jag trodde jag kunde. vissa kan allt andra inget. jag tror på jakten, att vilja kunna, låt det bära eller brista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar