holding out for a hero

mycket ska in, mycket ska ut, allt tillsammans men bara en i taget. fram och tillbaka ut och in. gammalt möter nytt möter samma gamla och alla hela tiden. nya val och möjligheter, trappor ner och trappor upp. världen kryper medan sommaren regnar bort. jag tar hissen upp till slottet i två veckor och det är alldeles alldeles underbart fortfarande. det som i morgonen tidigare kröp kanske löser sig. måste man veta och måste man tro. allt och inget för att klättra mot toppen. inte återuppleva andras misstag och inte göra sina egna. många ska berätta och andra heja på. vissa vet hur det fungerar och andra tror att de vet vad de inte vet. men det kanske räcker som det är eller blir bra som det blir. mer än någonsin känns det som om jag inte vet vart jag ska, men att jag på något sätt ska komma dit. någon gång.

what a scene

solen har gått ner och staden ligger mörk. det är lite dålig stämning och allt blev en himla röra, helt plötsligt. nya och gamla grubblande gnagande tankar och den där lilla onda oron. den som faktiskt skaver och rivs, i allt det fina. trots allt det fina och bra. saker som gör ont och sådant man inte vet. det som man borde ha gjort bättre eller inte alls. det man kan göra, kanske kan göra, borde göra. frågan om den eviga existensen eller bara allt annat. jag ger det en chans till med risk för att det kanske gör lite ont. mycket ont. det kan bli hål. men inget är helt, det har jag lärt mig. jag testar något gammalt, på nytt, eller bara igen. för att. kanske vet jag något. kanske kan jag något. kanske blir det något. något mer eller annat.

untitled II

det försvinner medan man ser

untitled

en soluppgång. något nytt, något som aldrig gjorts förut, ingen vet det alla vet som ingen vet. det är en början på något större än det som någonsin varit. det är något nytt, något från början. det är en födelse. en så oerhört vacker födelse. ett spel av färger av bara ljus. ljus. ljuset. det är tunga ord som lovar allt men ändå inget. ord som är finare än allt men ändå gör ont. det är något bra men fortfarande ont. något man vill ha så otroligt överallt gärna, något som man inte vill ha och som bara gör en till det man inte vill. vad är existens egentligen. det betyder att man existerar, närvaro. psykiskt eller fysiskt. det är en egen preferens. vad är värt någonting och vad blir någonting. inget och allt i samma ask. en födelse och för mycket att hantera. för mycket eller en för liten del av allt.

forever lost

lyckan kommer lyckan går lyckan trillar lyckan står, still. lycka i en liten ask som tonar upp till hela världen. allt är vackert och inget inget inget värker mer. inte här, inte nu, inte som då. så mycket lycka att det nästa svämmar över och jag vet inte riktigt varför eller varifrån. det bubblar och blomstrar, livet är underbart och allt det där. lycka lycka lycka vad är lycka? om lyckan är att vara lycklig så här, så där, så som, kan jag tänka mig att stanna kvar. men lyckan lyckan lyckan får mig att ibland bubbla över, av lyckan som inte får plats. lyckan fyller alla mörka vrår men är ibland lite för tunn och ljus för att fylla dagens alla timmar. lyckan är liksom hela jag numera, men med den betyder allt allt men ändå inget. lyckan förvirrar, snurrar runt mitt paradis och gör mig alldeles alldeles mjuk. det är både bra och dåligt

aldrig ensam

man kan alltid sakna, man kan alltid önska, man kan alltid vara mer än den man är. men ibland räcker regnet mot fönstrets hårda vy. när vattendropparna slår sitt liv och blottar själen mot glasets kalla yta. ibland räcker vattnet som ger smak av liv och ett hopp om ljus. ibland räcker det att de knastrar mot mitt fönster och att regnets glittrande droppar stannar kvar, om så för en liten stund. men de stannar tills de torkar bort eller äts upp av en större droppe och man kan se hela världen eller ingenting i varenda lilla bulliga prick. ibland räcker regnets dova men stämningsfulla känsla tillsammans med tonernas ljuva livskamp som går genom kött och blod, sten och glas. ibland räcker en melodi som kämpar för hoppet och aldrig sviker. en sång på repeat som ingen kan ta eller någonsin tappa bort och som aldrig tystnar, ens när ljudet tar slut. ibland vet man att man aldrig är ensam och inget kan bli större än så.

miraklet

ont i kroppen men varm i hjärtat. 21 våningar upp och vi ser hela staden. vi skålar, pratar om livet och lyssnar på fin musik. vi är tillsammans som förr, som det borde vara och vi har hela sommaren på oss, framför oss. för oss. vi fixar och packar upp. pyntar och ordnar. mest skrattar vi och mår sjukt jävla bra. på riktigt. och jag ser hela min vackra stad uppifrån. alla ljusen, allt liv och allt allt allt det där som jag vill bli en del av. är en del av. jag är här nu. vi