aldrig ensam

man kan alltid sakna, man kan alltid önska, man kan alltid vara mer än den man är. men ibland räcker regnet mot fönstrets hårda vy. när vattendropparna slår sitt liv och blottar själen mot glasets kalla yta. ibland räcker vattnet som ger smak av liv och ett hopp om ljus. ibland räcker det att de knastrar mot mitt fönster och att regnets glittrande droppar stannar kvar, om så för en liten stund. men de stannar tills de torkar bort eller äts upp av en större droppe och man kan se hela världen eller ingenting i varenda lilla bulliga prick. ibland räcker regnets dova men stämningsfulla känsla tillsammans med tonernas ljuva livskamp som går genom kött och blod, sten och glas. ibland räcker en melodi som kämpar för hoppet och aldrig sviker. en sång på repeat som ingen kan ta eller någonsin tappa bort och som aldrig tystnar, ens när ljudet tar slut. ibland vet man att man aldrig är ensam och inget kan bli större än så.