holding out for a hero

mycket ska in, mycket ska ut, allt tillsammans men bara en i taget. fram och tillbaka ut och in. gammalt möter nytt möter samma gamla och alla hela tiden. nya val och möjligheter, trappor ner och trappor upp. världen kryper medan sommaren regnar bort. jag tar hissen upp till slottet i två veckor och det är alldeles alldeles underbart fortfarande. det som i morgonen tidigare kröp kanske löser sig. måste man veta och måste man tro. allt och inget för att klättra mot toppen. inte återuppleva andras misstag och inte göra sina egna. många ska berätta och andra heja på. vissa vet hur det fungerar och andra tror att de vet vad de inte vet. men det kanske räcker som det är eller blir bra som det blir. mer än någonsin känns det som om jag inte vet vart jag ska, men att jag på något sätt ska komma dit. någon gång.