00:40

hon ligger på andra sidan
på andra sidan garderoben
skåp som skilt våra liv
delat det som redan gått samman
olika men alltid lika lika
alltid tillsammans
i tiden förenade

hon ligger på andra sidan
på andra sidan garderoben
och jag hör hennes röst
hon läser för mig
berättar i en melodi med andakt
vackra ord ur en sorgsen bok
vi suckar djupt
i samma rum

hon ligger på andra sidan
på andra sidan garderoben
och jag ser henne inte
men jag vet att hon är där
som hon alltid är där för mig
vi pratar om det vi lever
livet och allt där till
ibland pratar vi inte i ord
vi vet ändå

hon ligger på andra sidan
på andra sidan garderoben
och vi vet att det snart är över
snart kommer verkligheten tillbaka
vi måste oss dela med andra
igen
med honom och med det
svårt att låta ske
lätt att låta hända

jag vill alltid ha henne där

jag tror hon förstår mig

hon ligger på andra sidan
på andra sidan garderoben

i shall not walk alone

vinden som besegrar mitt krusande hår och bultande hjärta. min själ blir musik och musiken blir min själ. på en holme med vatten och kärlek. jag vill bort men ändå vara kvar, jag vill hitta rötter jag kanske inte har. röster som tar mitt hjärta och lämnar tillbaka igen. toner som bäddar och omsluter min bankande muskel i mitt bröst och en känsla som jag önskar vara för evigt. tid och ålder blir bara ord och siffror, måsten och borden finns ej kvar. allt som är viktigt är vad som låter och hur det känns. att det känns. att det låter. det spelar ingen roll när hur eller vem du är. jag är. musiken och det som får mitt hjärta att hoppa och värmas är mer än så. orden räcker inte till. soundet och känslan, upplevelsen i det tar över allt som kan andas in. det finns inget mer och jag inser vad som faktiskt spelar någon roll. jag förstår vad som är störst. kanske meningen med livet. insikt och känsla, inget mer. vattnet, ljuden, stämningen och alla vi, bara jag, aldrig ensam. själen nära hjärtat och allt på samma ställe, i samma stämning, i rätt stund. i stund. en stund som inte räcker, men måste. en stund att leva på och framförallt återuppleva på.

cult logic

jag strosar gator fram och försöker att nå fram. nå ut. nå. på bondegatan går det fina folket men det ler av kärlek tillbaka. de är rätt men de är fina. jag möter dem och de möter mig. vi har något tillsammans. vi vet att vi är på riktigt, trots allt. jag tror att några av dem är sig själva. det ser så ut. allt är inte yta. jag tror jag når fram.

jag letar klänningar, skivor och den där kärleken. jag tar och jag ger. jag ser och jag får. jag kanske kan bli, det kanske kan bli något. jag lyssnar på en plingande ny musik som får mitt hjärta att sväva högt över taken. jag ser ut över gatan från molnens sky och vet att jag älskar den här staden. jag avgudar det här livet även om jag alltid vill ha mer. kanske något annat. men det här är mitt. det här är jag. jag sträcker mig ut och når.

jag ler mot tanten i affären, provar handgjorda armband i plast och köper billigt schampo. jag lever och jag andas mina gator fram. på horngatan säljer de billigt kaffe och två hiphopare har fina kepsar. jag möter de trendiga småkillarna igen. vi går samma gator fram. jag tänker och jag vill. jag läser och jag skriver. det här ska bli något. det här är mitt. jag är på väg.

tinnitus i hjärtat

ett fönster och en evighet. vi har allt och kan göra vad vi vill. 300 meter och tre gamla misstag. för mycket av något och för litet av annat. nybäddade lakan och en längtan till dess nya dag. en önskan i en dröm och allt i en bultande muskel. olika ljud och lite ont, kärlek från fel håll eller något som inte känns perfekt. en svindlande tanke om att dränka sin tanke och sälja sitt skepp. några toner och en varm kind tillbaka till samtiden. nutiden och hela jävla framtiden. planer och helikoptrar. på väg upp eller dömda att aldrig lyfta. ditt skräp är någon annans skatt och jag önskar jag önskar att det blir bra någon gång. ännu bättre. vi har det för bra och jag borde skämmas. en ilande iver som skriver och skriver för att få rädda det som räddas kan eller bara vara något som kan höras eller synas. vi lyfter eller faller, tillsammans eller för evigt. alltid eller aldrig. lätta moln som skyddar och skuggar. det kommer att bli bra. det är iallafall vad de säger, eller sa. livet bultar. valsen, den eviga valsen.

kickstart my heart

en annan tid, ett annat liv. en dag som varit eller komma skall. en segmenterad dagbok som får toner och blir till liv. en känsla och en längtan. musikens egen värld och inget annat. lyriken blir livet som spelas ut. en sekund blir en evighet och en basgång skär genom allt. något som inte går att röra men som rör, berör, vidrör. det drar i min själ och får mitt hjärta att vråla. benen bär upp utan att längre känna när andningen blir sekundär. det skär och strömmar genom hörselgångarna, förbrukar och förstör men bygger upp och helar. för höga och starka toner, en raspig och bultande bas med en mänskas magiska vokalkreation som tar och ger. det exploderar inom och utan och inget blir någonsin bättre. en stund i paradiset. ett ögonblick som varar längre. himlen öppnar sig och inget annat finns kvar än det som låter och känns. musiken är allt och inget annat.

i'll be there where the heart is

en stjärna har glömt sin glans och ingen vet vad den gamla farbrorn skrattar så hjärteligt åt. jag smyger runt i någon annans forna liv och drömmer mig bort bland saker som skall packas ned i lådor eller slängas bort. det livet som levts i den unkla doften och bland fläckar på väggarna är inte slut, men det är borta. ett mänskligt sinne har svikit sin herre och ägaren till alla vackra livsting mår inte dåligt av det själv. hon minns inte och vet inte riktigt. i mitt hjärta gör det ont, mina ögon fylls av varma tårar och i mitt liv är det något som saknas bland zombies och myggbett. jag sörjer och försöker realisera. men när räkningar ska betalas, hus rustas upp och klokheten kopplas på, tar min egoistiska ungdom över. jag ser ut över det glittrande havet och låter min stora oro slukas av de vardagliga pinalernas problem. jag åker genom landet och tänker på allt som tänkas kan. jag tror att jag är lycklig samtidigt som jag saknar och gråter. jag undrar vad det är för fel på livet och vem som har bestämt allting. jag sparkar mot öppet mål och sjunker långt ner i ett skrikande barn. tiden går långsamt men den går över. något fladdrar till i mitt sinne och jag inser hur vacker dagen är. jag kanske inte är en, jag kanske inte är flera. visst gör det fortfarande ont och inget är löst. men natten är för fin för att låtas försvinna. jag skickar en stor tanke och tänker att jag ska ta vara på tiden. det som är. det som är nu.

i never said i was brave

alla tecken alla vinkar allt som lockar all inspiration. allt som alla gör. det kanske är dags att äntligen göra det som vrider där inuti. att ta steget och våga lämna allt man har och allt man kämpat för. att låta mycket av det man så länge inte hade och sedan har byggt upp långsamt rasera. att lägga allt det där som just nu får livet att leka och slåss i en liten bortglömd låda. att börja på nytt i en annan värld och kanske för någon annan. är någon annan jag eller kan jag bli någon annan. vill jag bli någon annan. någon annan någon annanstans. är det värt att släppa allt man har för att ha gjort och få göra allt det andra. är det dags eller redan försent. men trots alla andra så handlar det inte om det. det handlar inte om att stå sig i mängden. det handlar inte om alla uppmaningar, sagor eller äventyrliga pilar och påminnelser. det handlar inte om avundsjuka det handlar inte om det. för det är den där känslan som ibland blommar upp. som får mig att kunna göra vad som helst men samtidigt lämna allt. den känslan som får allt annat så mycket vackrare och som får det vackra i mitt liv, det som jag har byggt upp att ruttna bort och reas ut. den där lilla puttrande och bultande nerven som alltid funnits. den svaga rösten som alltid sjungit andra sånger och den vackra otäcka drömmen som tar mig bort. jag vet inte om jag vill och jag vet inte om jag vågar. mest vet jag nog inte skillnaden på vad jag vill, vad jag tror att jag vill och vad jag borde vilja. det är svårt. jag tror att det är dags att bestämma sig, att välja sida, planka och väg. gärna även färdmedel. men så brukar jag känna klockan sent med för mycket tankar, pilar och med en för stor och vacker himmel ovanför. en dag kanske blir den där dagen då det faktiskt händer. då jag äntligen förstår vad jag vill eller tvingar mig att välja vad jag vill. jag hoppas att jag har den där känslan då. att vara djup, oövervinnerlig och känna doften av lycka. för tydligen räcker det inte som det är nu. eller gör det det? skulle jag känna så här om det gör det eller är det andra som inbillar mig att jag känner så här, att jag borde känna så här. en dag vet jag. hoppas det är på riktigt då och inte någon fejkad femtonminuters christofer columbus som nu. en vilsen jävla columbus. jag undrar om han någonsin var modig, eller vilsen.