Grädde till rosé eller back in the days?

Fredagen startade med en försovning och sedan ett par timmars läsande i skolan. Runt tre mötte jag upp Anna och tillsammans satte vi guldkant på fredagen. Vi gjorde det vi precis behövde, och det var alldeles för länge sedan sist vi körde en dag a lá de good old days. Det blev en härlig shoppingeftermiddag med latte och ett rejält tillskott i vårgarderoben. Planerna var egentligen lite indiskt och sedan releasefest men blev istället en tripp hemåt med alla kassar. Med lite middag i magen, ombytt outfit och med högre klackar var vi sedan redo för aprilnatten. Vi grundade med lyx och provsmakade det kommande sommarlivet med rosé och chokladkaka på götgatsmuggen där även ett av kvällens många guldcitat formulerades "vill ni ha grädde till roséet"? När muggen började tänka på refrängen trippade vi vidare till ett hak vidare på götgatan där jag möttes av ett flinandes "Var inte du här förra helgen?" av dörrvakten, vet inte om jag ska ta det som något positivt eller negativt. Men ursäktade mig dock snabbt med ett "hmm, ja det var jag kanske, men det var ju bara jätte kort!" och snubblade inåt mot baren och ett glas rött. Några dåliga låtar, konstiga människor och roddande telefonsamtal senare var vi på väg till Berns där en fantastisk fredags sista timmar avnjöts väl i skenet av stockholms finaste kristallkronor.

Jag vaknade hyfsat i tid till en stressigt men roligt planerad lördag. Började med att plugga lite för att sedan åka till filmhuset och jobba för filmfestivalens räkning på "Drömfabriken". Det var rätt lugnt och roligt, trots att tentaångesten låg och lurade bakom öronen. På väg därifrån fick jag nöjet att beskåda kön till Idolauditionen (som pågick samtidigt någon trappa ner) och alla stackare som stod i regnet som blev hagel och frös. Men en felberäkning i tid och idiotiköer på strandvägen gjorde att jag kom hem senare än beräknat och stresskontot blev överbelastat. Pluggade en stund men insåg snart att jag skulle till mitt stora förtret vara tvungen att behöva ställa in kvällens trevligheter med förmingel och sedan 80-tals fest, jag som till och med hade köpt en ny klänning kvällen till ära... Så jag deppade ihop, försökte plugga lite till, men åkte sedan till Åsa för att ta en pizza på söder, hyra en dansk rulle och plugga lite ihop. Det blev en bra och lugn kväll, och vi vaknade upp rätt tidigt och piggt för en heldag med plugg signerat guldtrion.

Med herr Å(ngest) i hand fick jag lite gjort här hemma, ett överhängande "grafiskt uppdrag" och lite mejl som behövde skickas i väg och kände mig till slut rätt duktig. Började plugga lite, men tog ett brejk och tog en härlig långpromenad med Isa och Doris. Kom just hem och ångesten kom tillbaka. Men med hjälp av härlig nostalgi med underbara Afasi & Filthy Feat. Snook - 1990 Nånting har jag fått lite ork och ska se om jag orkar plöja några sidor eller anteckningar innan john blund kommer förbi.

Sol i parken och markerad puls

En bra torsdag börjar med sol och fina kläder. Dagens lilla prick över i:et är självklart min nya ögonsten - blomringen! Tidiga timmar i skolan med frågestund inför tentan med skolans dreamteam av lärare. En gullig, fnissig, lite slingrande men sjukt engagerad och bra. Mittenspelaren är mannen av formuleringar och skäggmys - riktigt imponerad av honom, jag tror han kan allt som är värt att veta! Sist men inte minst är årets förebild: klok, rolig, beige och toppenbra - "han är som en far för oss". Efter detta var det dags för presentation av uppsatsämnen, och trots att vi tyckte att vi hade fått ihop en bra idé (eller kanske snarare valt ett bra ämne) var ingen av våra frågeställningar egentligen bra och ämnet för stort för en C-uppsats. Men jag tror vi har en plan nu, det är bara att gå hem, göra om och göra rätt! Sen blev det picknicklunch i bågen och plugg i vitabergsparken. Helt underbart med sol, grönt gräs och vår - lite tristare dock att vi satt med varsin torr bok i handen istället för något gott och kallt i burk... Trött efter solen och ont i ändan och ryggen av dåliga pluggposer i parkerna ragglade jag i väg mot min näst sista lektion i filmmusik. Ikväll hade vi en gästföreläsare som på ämnet filmmusikens teknik och metoder. Det blev lite väl ingående rent tekniskt och musikmässigt, men himla intressant.

Jag kan inte låta bli att gilla läget när man beblandar sig med människor som älskar det som de håller på med och som kan sin grej. Vad det än handlar om för ämne, kan en ivrig och brinnande blick eller en engagerad publik rädda allt. Trots att jag inte räckte upp handen på frågan "hur många är det här inne som håller på med musik, sjunger eller spelar?" (dock var jag nästan halvvägs på väg upp med min lilla hand när jag kom på att jag faktiskt inte sjungit eller spelat "på riktigt" på typ fem år.. Men det är en annan story.) kände jag mig inte exluderad på något vis. Inte ens med hänsyn till att jag råkade sitta omringad av musiker i alla dess former som hade händerna högt uppe i vädret. Jag kände mig som en i gänget - om än med lite mystisk outsideraura. Men grejen var den att jag hängde med och var grymt intresserad av ämnet, vinklarna, teknikerna och frågeställningarna. Och vilken föreläsare! Ett exempel är när vi skulle analysera musiken i en scen i Star Trek och föreläsaren engagerat hasplar ur sig: "markera pulsen!" Varpå han gestikulerar vilt i takt till tonerna. Och genast börjar fingrar, ben och huvuden runt omkring mig att trumma, skaka(/"stampa") eller nicka i takt. Det blir helt magiskt. Melodiskt magiskt! Föreläsaren fortsätter sedan med något i stil med: "Pulsslag kan delas in i olika delar! Hur många pulsslag skulle ni impulsivt vilja dela in den här scenens musik i?" Ett uttalande som säger allt om vilken nivå det här ligger på.

När lektionen börjar lida mot sitt slut, skiner föreläsaren upp lite extra och delar ut ett papper. Men det är inte vilket papper som helst utan självaste Jerry Goldsmiths "Bar Layout" för musiken i en sekvens till Star Trek. Ett papper som Goldsmith själv delat ut till kvällens stjärna, vilket han mycket stolt påpekar men dammar av med ett: "Jag säger inte det här för att skryta, att jag har fått det av Goldsmith själv. Men nu kan ju ni säga att ni har fått det av någon som har fått det av Goldsmith!!" - Helt rätt tänkt, fem toasters till herrn där! Haha! När kvällen sedan avslutas med att vi tillsammans - allihopa, räknar takter och "ettor" genom att följa "Bar Layouten" samtidigt som vi tittar och lyssnar på scenen har jag nog faktiskt lite av ett halleluja-moment. Det är en så konstig men ofattbart underbar grej bara. Där sitter vi, 30-40 pers och är helt tysta medan vi nickar, stampar eller trummar i takt med musikens puls-/taktslag. I bakgrunden hörs musiken till scenen och föreläsaren som då och då ropar ut vilken takt vi är på. Efter knappt tre minuter, när vår lilla session är slut är jag så nöjd och stolt över att jag hängde med att jag näst intill överväger att byta bransch.

Världen är stor och liten

Även om jag tycker att det kan vara både skönt och roligt med planering och att veta vad som komma skall, så älskar jag spontanitet, äventyr och ovisshetens pirr. Förr var jag sådan som lätt blev nervös och väldigt otrygg så fort jag inte hade full koll på läget. Nu uppskattar jag istället de tillfällen då det händer helt oväntade saker eller när jag kan göra precis vad som faller mig in just "at the time". I samma veva är jag ständigt nyfiken och vill upptäcka min och alla andras värld. Men ibland spelar tiden och världen mig spratt - och det är nästan bäst av allt, att bli överraskad eller få några förutfattade meningar krossade. Nu på senare tid har någon eller något försökt få mig att förstå att välden faktiskt inte är så stor som man tror. En flyktig bekantskap kan visa sig vara en kompis kompis eller dyka upp när man minst anar det. Eller så springer man på samma person flera gånger under en kort tid, eller någon visar sig plötsligt hänga på samma ställen som en själv. Eller drar jag bara till mig stalkers kanske?

Hur som helst, Stockholm är en relativt stor stad, så det är lite konstigt (men tydligen långt ifrån omöjligt) att springa på eller stöta ihop med folk lite hursomhelst. Synd bara att man aldrig hamnar i samma konsumkö, tar samma buss eller rent utav snubblar på de man faktiskt vill slumpträffa! Det är väl något alla hoppats på, att slumpträffa rätt person, eller att plantera en slumpträff. Man tar en viss buss, väg eller trappa, kanske handlar man i en viss affär eller går till en viss klubb bara för att hoppas springa på just honom eller henne!? Kanske ska jag försöka låta de gyllene slumpklumparna komma till mig istället. Jag måste sluta jaga överraskningarna!

En annan sak som indikerar på att världen är liten eller kanske framförallt är inriktad på att storebror (eller någon annan gosig person) alltid ser mig och att allt jag gör på något sätt kan registeras är att det för min del under den senaste tiden har uppdagats att den här lilla pruttbloggen faktiskt har några läsare. Detta tycker jag iochförsig är fantastiskt roligt, verkligen. Men visst kan det bli lite skakigt när man tänker efter på vad jag faktiskt skriver om, eller vem jag skriver om eller till, när jag inte vet vem som läser det. Fast det är lite det som är tjusningen med bloggandet också, det där hemliga ovissa. Min blogg är faktiskt mest till för mig själv, och mina vänner. Det är som en dagbok, öppen för alla. Men ibland tänker man inte riktigt på det sista "för alla", utan jag utgår från att ingen är intresserad - så då kan jag skriva om vad jag vill, bara jag själv gillar att skriva om det. (Men till er läsare vill jag först säga: HEJ! och sedan: Tack! för att avsluta min lilla envägskommunikation med en förhoppning om feedback och gensvar - dvs kommentera mera, jag vill veta vilka ni är!) För att wrappa upp det jag försöker säga; världen är stor och oviss men också liten och knökfull - men det är just den kombon som jag älskar. Man vet aldrig när man står stadigt eller har rätt för plötsligt slår slumpen, eller verkligheten till!

Nu tackar jag för idag. En bra dag. Har pluggat, tvättat, ätit glass i solen på nytoget, jobbat, mingelfestat med indiskt öl och haft det allmänt bra. Nu avslutar jag med nattens låt - underbara Naive med fantastiska och heta The Kooks

Livskvalitet..

... är en sen brakfrukost med syrran på en solig balkong, en helt vanlig onsdag i april. Nu ska jag ut till de knarriga korgstolarna för att låta mig slukas av herr Fiske, eller någon annan väl vald teoretiker.

Kärlek till träden!

Nu har jag pluggat och städat rummet. Tänk att jag hann allt idag! Jobba, luncha med Anna, träffa Elaf, plugga och städa. Ändå känns det inte riktigt okej. Men jag antar att det är för den överliggande stresspaniken för allt som ska göras och är på G. Men det blir bra, lite sömn nu och lite läkande toner så blir allt bra. Kanske att jag tar en tur till kungsan imorgon igen, man blir ju iallafall helt lycklig av sol och de fantastiskt magiskt vackra träden. Det är nu det är som bäst egentligen. Aldrig är världen, Stockholm eller iallafall kungsträdgården så vacker som nu.

Ikväll är det Nina Simone som gäller

Update: plugga hela natten

Kom nyss hem. Har hunnit äta, diska och hänga upp tvätten. Nu lägger jag in soundtracket till Control i datorn och öppnar fönstret på glänt för lite friska kvällsvindar, sen är det bare o kör. Nu ska jag spurta instuderingsfrågor. Nu nu nu !

Sol i ansiktet, kaffe i handen och herr å på axeln

Med mycket lågt batteri i benen och allmänt ont överallt kravlade jag mig upp ur sängen och tog några djupa andetag för att orka med kraftansträngningen med att duscha. Vilade en stund på kökssoffan, för att sedan dyka in i garderoben för dagens våroutfit och orkade sedan till och med fylla en tvättmaskin. Hade kramp i magen och mådde illa, men pressade i mig lite frukost, sedan var det på med solglajorna, vårjackan (som är alldels för tunn!!) och morgonens toner i podden kom från Laakso. Ångesten hoppade upp och satte sig på axeln för att stressa och pressa, men jag köpte en god latte på väg till jobbet som höjde dagen och morgonen! Utformade en vykortsflyer på jobbet, vilket var grymt kul men dagens höjdpunkt blev falafaelwraps i en blommande och lunchsolig kungsträdgård med Anna vid min sida. Har roddat lite jobb framöver, känns väldigt bra. Tänk att få jobba med något man älskar!

Nu glider jag snart från kontoret och ut i solen igen. Ska träffa Elaf en stund och sedan hem till de förbaskade instuderingsfrågorna som bara måste klämmas ikväll! (Läs: i natt!)