Världen är stor och liten

Även om jag tycker att det kan vara både skönt och roligt med planering och att veta vad som komma skall, så älskar jag spontanitet, äventyr och ovisshetens pirr. Förr var jag sådan som lätt blev nervös och väldigt otrygg så fort jag inte hade full koll på läget. Nu uppskattar jag istället de tillfällen då det händer helt oväntade saker eller när jag kan göra precis vad som faller mig in just "at the time". I samma veva är jag ständigt nyfiken och vill upptäcka min och alla andras värld. Men ibland spelar tiden och världen mig spratt - och det är nästan bäst av allt, att bli överraskad eller få några förutfattade meningar krossade. Nu på senare tid har någon eller något försökt få mig att förstå att välden faktiskt inte är så stor som man tror. En flyktig bekantskap kan visa sig vara en kompis kompis eller dyka upp när man minst anar det. Eller så springer man på samma person flera gånger under en kort tid, eller någon visar sig plötsligt hänga på samma ställen som en själv. Eller drar jag bara till mig stalkers kanske?

Hur som helst, Stockholm är en relativt stor stad, så det är lite konstigt (men tydligen långt ifrån omöjligt) att springa på eller stöta ihop med folk lite hursomhelst. Synd bara att man aldrig hamnar i samma konsumkö, tar samma buss eller rent utav snubblar på de man faktiskt vill slumpträffa! Det är väl något alla hoppats på, att slumpträffa rätt person, eller att plantera en slumpträff. Man tar en viss buss, väg eller trappa, kanske handlar man i en viss affär eller går till en viss klubb bara för att hoppas springa på just honom eller henne!? Kanske ska jag försöka låta de gyllene slumpklumparna komma till mig istället. Jag måste sluta jaga överraskningarna!

En annan sak som indikerar på att världen är liten eller kanske framförallt är inriktad på att storebror (eller någon annan gosig person) alltid ser mig och att allt jag gör på något sätt kan registeras är att det för min del under den senaste tiden har uppdagats att den här lilla pruttbloggen faktiskt har några läsare. Detta tycker jag iochförsig är fantastiskt roligt, verkligen. Men visst kan det bli lite skakigt när man tänker efter på vad jag faktiskt skriver om, eller vem jag skriver om eller till, när jag inte vet vem som läser det. Fast det är lite det som är tjusningen med bloggandet också, det där hemliga ovissa. Min blogg är faktiskt mest till för mig själv, och mina vänner. Det är som en dagbok, öppen för alla. Men ibland tänker man inte riktigt på det sista "för alla", utan jag utgår från att ingen är intresserad - så då kan jag skriva om vad jag vill, bara jag själv gillar att skriva om det. (Men till er läsare vill jag först säga: HEJ! och sedan: Tack! för att avsluta min lilla envägskommunikation med en förhoppning om feedback och gensvar - dvs kommentera mera, jag vill veta vilka ni är!) För att wrappa upp det jag försöker säga; världen är stor och oviss men också liten och knökfull - men det är just den kombon som jag älskar. Man vet aldrig när man står stadigt eller har rätt för plötsligt slår slumpen, eller verkligheten till!

Nu tackar jag för idag. En bra dag. Har pluggat, tvättat, ätit glass i solen på nytoget, jobbat, mingelfestat med indiskt öl och haft det allmänt bra. Nu avslutar jag med nattens låt - underbara Naive med fantastiska och heta The Kooks