Salsar du så valsar jag

Efter jobbet igår traskade jag ner mot biografen, för att se Emma som biografansvarig in action. När jag kom räknade hon tuggummin under stolarna och vi skrockade lite åt högstadieeleverna som förmodligen inte tänker längre av vad deras små finniga näsor räcker. För när deras tuggummi förmodligen tappat smaken, eller när de tröttnat på att smaska så att salivet stänker, slaskar de ut det lilla vita gummiknytet och tallar fast det under ändstationen. När de små snillena sedan reser sig upp, fälls stolen upp och illdådet blottas. Inte helt genomtänkt, eller okej - enligt mig.

På vägen till tunnelbanan fastnade jag såklart i konsumtionens onda cirkel. Tanken var att jag skulle lämna tillbaka två plagg, vilket jag iochförsig också gjorde, men hem kom jag likt förbaskat med kassar av kärlek till ett tredubbelt värde av utgångsprylarna. Planen var ju lite att få tillbaka pengar, inte skrapa kontot. Men det gick liksom knappt att hjälpa. Jag drogs in av någon magisk kraft. Dessutom hade ju marimekko-kollektionen på H&M släppts. Jag som ääälskar mönster och färger, behövde verkligen den där klänningen. Behövde.

Klockan sprang i väg och jag fick skynda mig hem för att äta och svida om. Sedan styrdes stegen mot skrapan och kvällen började med många härliga skratt, underbar utsikt (som jag faktiskt njöt av, eftersom det var så sjukt högt att jag knappt blev höjdrädd), en soffa trevliga herrar, lite öl och - talang2008! Jag har aldrig sett det där programmet tidigare och kommer nog inte göra det igen heller, det var mest bara dåligt och sjukt. Men vi hade roligt åt att kommentera och kritisera, samtidigt som vi gång på gång frågade varandra hur de på tv4 egentligen definierar ordet "talang". Vart kommer alla bonnläppar ifrån? Och vad tusan tror de? Usch! Dessutom tar ju mr Karlsson bara vidare de konstigaste och sjukaste, som familjen terror von trapp och galningen med äckelballongen. Nja,förutom underbarnet då, som lockade fram mina tårar med sina rena toner. Fast det är klart, jag lipar ju åt allt.. Klockan närmade sig lite sent, så jag och Edmarc styrde stegen mot nästa mål. Det var salsapub, med billig öl och tyvärr sjukt dåligt med folk. Men det blev mysigt häng med de som var där och snart hakade Åsa på. Sen blev det buss, max, kö till baren där "du hör låtar du inte visste att du kunde" för att sedan återvända till rätt sida av staden. Där mötte vi upp Isa och Erik, men de valde "varma marsvin" framför kön till kvarnen. Vi härdade ut genom kön som går fortare än man tror, gick in, tog en öl och hade trevligt. Kvällen avslutades med trötta ögon, pommes och en kall promenad till bussen.

Nu sitter jag på jobbet och hurrar över faktumet att man med en magnifik latte grande i handen klarar allt! Eller? Nu sitter jag och myser, samtidigt som jag längtar ut till en nyvaken stad medan latten värmer i magen. Snart ska jag gå och beundra den konstnärligt utformade servetthögen på kaffebordet igen...