This morning was already broken.

Drömde en fin dröm, men som slutade fel och aldeles för verkligt, i samma sekund som klockan ringde. Slummrade till en stund, och drömmen fortsatte i fel spår. Vaknade igen, lite irriterad men rätt lugn. Tittar på klockan och inser att jag sovit för länge och planerat fel. Trettio minuter to go. Men det borde jag klara, det brukar jag klara. Men benen var tunga, vädret pissigt, håret stod åt helt fel håll och som vanligt fanns det inget att ta på sig från någon av mina två proppfulla garderober. Försökte få i mig lite frukost, men kändes som om jag skickade ner en hel och arg stridsarmé i halsen, tårarna var nära och jag missade tåget för att hinna andas klart. Inget kändes bra och jag fick springa ner till nästa tåg. Med beats om ett kallt land men en stark kärlek förbannar jag morgonen, men tackar för att det är april och inte oktober. Tunnelbanan står still mellan centralen och östermalm och en dryg kvart försent intar och öppnar jag presscentret med en stor latte i vardera hand. En till mig och en till min glada kollega på gästcentret. Nu ska jag förbereda för dagens fyra intervjuer och sedan försöka snabbspola bort dagen som började på fel sida. Nu lyckades jag precis riva sönder ett litet litet sår på kinden så det blöder.. Det här kommer att bli en lååååång dag