Sol i parken och markerad puls

En bra torsdag börjar med sol och fina kläder. Dagens lilla prick över i:et är självklart min nya ögonsten - blomringen! Tidiga timmar i skolan med frågestund inför tentan med skolans dreamteam av lärare. En gullig, fnissig, lite slingrande men sjukt engagerad och bra. Mittenspelaren är mannen av formuleringar och skäggmys - riktigt imponerad av honom, jag tror han kan allt som är värt att veta! Sist men inte minst är årets förebild: klok, rolig, beige och toppenbra - "han är som en far för oss". Efter detta var det dags för presentation av uppsatsämnen, och trots att vi tyckte att vi hade fått ihop en bra idé (eller kanske snarare valt ett bra ämne) var ingen av våra frågeställningar egentligen bra och ämnet för stort för en C-uppsats. Men jag tror vi har en plan nu, det är bara att gå hem, göra om och göra rätt! Sen blev det picknicklunch i bågen och plugg i vitabergsparken. Helt underbart med sol, grönt gräs och vår - lite tristare dock att vi satt med varsin torr bok i handen istället för något gott och kallt i burk... Trött efter solen och ont i ändan och ryggen av dåliga pluggposer i parkerna ragglade jag i väg mot min näst sista lektion i filmmusik. Ikväll hade vi en gästföreläsare som på ämnet filmmusikens teknik och metoder. Det blev lite väl ingående rent tekniskt och musikmässigt, men himla intressant.

Jag kan inte låta bli att gilla läget när man beblandar sig med människor som älskar det som de håller på med och som kan sin grej. Vad det än handlar om för ämne, kan en ivrig och brinnande blick eller en engagerad publik rädda allt. Trots att jag inte räckte upp handen på frågan "hur många är det här inne som håller på med musik, sjunger eller spelar?" (dock var jag nästan halvvägs på väg upp med min lilla hand när jag kom på att jag faktiskt inte sjungit eller spelat "på riktigt" på typ fem år.. Men det är en annan story.) kände jag mig inte exluderad på något vis. Inte ens med hänsyn till att jag råkade sitta omringad av musiker i alla dess former som hade händerna högt uppe i vädret. Jag kände mig som en i gänget - om än med lite mystisk outsideraura. Men grejen var den att jag hängde med och var grymt intresserad av ämnet, vinklarna, teknikerna och frågeställningarna. Och vilken föreläsare! Ett exempel är när vi skulle analysera musiken i en scen i Star Trek och föreläsaren engagerat hasplar ur sig: "markera pulsen!" Varpå han gestikulerar vilt i takt till tonerna. Och genast börjar fingrar, ben och huvuden runt omkring mig att trumma, skaka(/"stampa") eller nicka i takt. Det blir helt magiskt. Melodiskt magiskt! Föreläsaren fortsätter sedan med något i stil med: "Pulsslag kan delas in i olika delar! Hur många pulsslag skulle ni impulsivt vilja dela in den här scenens musik i?" Ett uttalande som säger allt om vilken nivå det här ligger på.

När lektionen börjar lida mot sitt slut, skiner föreläsaren upp lite extra och delar ut ett papper. Men det är inte vilket papper som helst utan självaste Jerry Goldsmiths "Bar Layout" för musiken i en sekvens till Star Trek. Ett papper som Goldsmith själv delat ut till kvällens stjärna, vilket han mycket stolt påpekar men dammar av med ett: "Jag säger inte det här för att skryta, att jag har fått det av Goldsmith själv. Men nu kan ju ni säga att ni har fått det av någon som har fått det av Goldsmith!!" - Helt rätt tänkt, fem toasters till herrn där! Haha! När kvällen sedan avslutas med att vi tillsammans - allihopa, räknar takter och "ettor" genom att följa "Bar Layouten" samtidigt som vi tittar och lyssnar på scenen har jag nog faktiskt lite av ett halleluja-moment. Det är en så konstig men ofattbart underbar grej bara. Där sitter vi, 30-40 pers och är helt tysta medan vi nickar, stampar eller trummar i takt med musikens puls-/taktslag. I bakgrunden hörs musiken till scenen och föreläsaren som då och då ropar ut vilken takt vi är på. Efter knappt tre minuter, när vår lilla session är slut är jag så nöjd och stolt över att jag hängde med att jag näst intill överväger att byta bransch.