motgång och uppgång - rock ikväll!

förmiddag på jobbet med många fjärilar i magen inför kvällens spektakel. telefonen ringer och Å berättar att saken är biff. hon skriver och jag fotar kvällens händelse. för NT! dreamteam! attans bananer och jag kommer på att jag som vanligt inte tänkt klart utan lämnat kamerasladden där hemma. med andan i halsen tar jag mig ut i vimlet på lunchen med en tidsplan dömd att spräckas. första käftsmällen tilldelas underskriven påväg ner i tuben, då den är avspärrad och avstängd. någon har dött. läskigt, men hinner inte. trillar ner mot kungsan och bussen. buss ett kör förbi då den är proppfull. buss två, jag stiger på, den åker åt fel håll. med det längsta benet före blir det språngmarch längs skeppsbron. till mitt sällskap har jag min nya bästis, tokhostan, som gör min färd ännu lite eländigare. slussen - tåg hem. på tjugo minuter hinner jag upp för backen, hitta sladden, ta en uppvärmd men kall minipizza i handen, ner för backen och in i det vändande tåget. tuben är igång och jag är snart tillbaka igen.

nu sitter jag på jobbet och mitt tåg går om en knapp timme. det betyder att jag snart är på väg till norrköping och kvällens efterlängtade spelning med markus "samtidsfilosofen" krunegård.

det nya svarta

jag har spått framtiden. eller iallafall den senaste trenden.
okej, spått och spått, men jag har anammat det som är.
svår - är det nya svarta.

jag tror mig alltså hittat svaren, eller min nisch; inte bara spela svår, utan vara svår. allt går väl ändå åt helvete en dag, då kan det lika gärna få göra det med mig rakryggad hela vägen. eller så gör det inte det, då har jag och mitt visa sinne vunnit - en gång för alla. vilket är mindre troligt. men för ett tag nu, så är det svår som gäller. i alla kategorier.

om jag ställer mig i solen för dig kan du vakna upp och se hur det glittrar om dig eller nätter, dagar och tankar om rock, livets substitut

ganska ofta, här och där, utan förklaring eller motivering hasplar jag ur mig hyllningar till rocken. men kanske inte främst rocken som i långhåriga gubbar, ändlösa gitarriff, mörker, nitar och läder. inte som en genre för skivaffärer att sortera efter. jag ser rock som något större. det är en livsstil. ett uttryck. ett mål. en livssyn. ett tix. rock är rock är rock och inget annat. jag orkar inte placera mig som popsnöre, hiphopare eller rocker jag vill bara få ha musiken. och rocken. enligt mig kan mycket vara rock. för rocken är mer än bara toner eller kläder. det är liksom en sinnesstämning. ja just så. det är rock, rock som får mitt hjärta att slå

poesin och jag, dessa dimmiga dagar

det är så mycket jag vill skriva. så mycket. samtidigt som jag vill vill vill så tappar jag lite lusten. ibland skriver jag lite på mina andra ställen, och just nu är det nästan bäst av allt att skriva för hand, det är något visst med det. på senare tid har jag nog dessutom svävat iväg lite i mina drömmar om poesi och försök till att vara svår, men slutar som förvirrad, eller konstig, som vissa verkar föredra att kalla det, mig. men det gör inget, jag är gärna konstig. och svår, för all del. det konstiga och svåra har tydligen och uppenbarligen börjat färga av sig på min stil, vilket iochförsig började redan för länge länge sen. men nu känner jag mig liksom bekväm och fab - samtidigt som det är jag. vilket är bra.

på senare dagar har jag lärt mig mycket, och träffat mycket folk. det känns bra. jag har lärt mig att skriva pressmedelanden, varit på & arrangerat min första presskonferens, lyssnat på electro, rock, soul och hiphop, kommit på att tidningsreleasefester nästan har allt,och att rocken kan vara sanningen. igår var jag exempelvis på rockklubb. en rockklubb som inte var som någon annan rockklubb jag varit på. lite mal placé, men grym. där kunde vi leva. och folk levde. och dansade. dansade och glömde allt annat. det var grymt. nu ska jag dricka te med världens bästa granne och lyssna på dagens fantastiska skivköp. kärlek

mitt hjärta pumpar på utan kontroll. nåt i mig som säger; borde inte, borde inte. nåt i mig som säger; ge mig mer, ge mig mer.

jag orkar inte sitta ledig en lördag med för mycket att göra. jag orkar inte sitta apatisk och längta efter ledighet i fria timmar men med tegelsten på axeln. jag orkar inte vara vilsen och stressad. jag orkar inte be om ursäkt för att jag inte hinner. jag orkar inte ta hand om alla andra som faller, när jag själv ligger på marken - men med flaggan i topp. mina lungor har svårt att jobba och min fria själ har stängts in i ett medvetet och välmående stressigt helvete.

den här stan som gör mig så hög, den här stan kan få mig så låg.

det är dags att vända om och ta en annan väg

en cirkusvagn kommer lastad

en fullbultad vecka, hemsläntrande efter skola och jobb till kvart över sju på fredagskvällen. ombyt, snabbdusch och snabbkok av tortellinini. spring och stret med håret på ända och oplanerat färgkodat sällskap. great minds thinks alike. nya vidder på gammal gata i vasastan. vi står och tittar in genom ett fönster till ett rum som varit halva sällskapets hem på heltid och den andra halvans häng på halvtid, det är mycket liv och minnen där inne. hösten 07. författare, daddlar och drömmar.

jazz och vin i teaterstudio. jackan bland scenkostymer. rätt folk och sidenskrud. fantastisk verklighetsflykt i musikers toner. ut i natten runt efter nya mål. gammal rock på gammal gata. hej och tack. tack men hej. skrapsår på knät och den sanna kärlekens kramar. trygghet och stillbild.

Parken och mitt hjärtas drift

Jag sitter och skriver ihop små stycken som låter deppiga. Egentligen är jag inte så deppig, bara lite trasig inuti. Lite ledsen, besviken och vilsen. Önskar jag kunde skriva som musiken låter, eller skriva något som sjungs. Tills den dagen då jag närmar mig det ska jag hålla till godo med andras storverk. Ikväll tar parken mitt hjärta och jag önskar jag hette Lisa. Hon måste vara glad för alla vackra ord. Vackrast är dock den akustiska versionen som finns på myspace. Med den kommer med tårarna.

Helgen ska firas i min hemstad, efter två helger på resande fot. Det firar jag med minst två spelningar då jag kan andas på riktigt.