Parken och mitt hjärtas drift

Jag sitter och skriver ihop små stycken som låter deppiga. Egentligen är jag inte så deppig, bara lite trasig inuti. Lite ledsen, besviken och vilsen. Önskar jag kunde skriva som musiken låter, eller skriva något som sjungs. Tills den dagen då jag närmar mig det ska jag hålla till godo med andras storverk. Ikväll tar parken mitt hjärta och jag önskar jag hette Lisa. Hon måste vara glad för alla vackra ord. Vackrast är dock den akustiska versionen som finns på myspace. Med den kommer med tårarna.

Helgen ska firas i min hemstad, efter två helger på resande fot. Det firar jag med minst två spelningar då jag kan andas på riktigt.