För tre dygn sedan satt jag och drack vin hos Malin. För två dygn sedan åt jag middag i London. För ett dygn sedan promenerade jag i London. Nu sitter jag hemma, sträcklyssnar på Oasis nya och längtar tillbaka till det stora britain så det faktiskt gör lite ont. Vi gjorde London på ungefär 36 timmar. I natt kom jag aldrig i säng. Två dygn på väg till, i eller på väg ifrån hela världen i en stad har jag insett att den staden är jag. Det som jag sitter i här hemma inte är jag, som jag bör, just nu. Jag vill se, höra, leva, uppleva och vara någonting annat. Kanske har jag gjort mitt i Stockholm på ett tag, after all. Just nu känns det som om jag lämnade hjärtats slag i en stad som kanske har varit min hela tiden. Det svåra är att jag inte riktigt kan sätta finger på vad det är. Kanske är det bara något annat, något bättre, något nytt. Men jag kan ändå inte släppa tanken på att det är något speciellt. Det är bara en känsla, precis som kärleken. Men i min värld är kärlek allt, och störst.Det är något speciellt med den där staden. Något som jag vill ha i mitt liv. Nu börjar jag trilla över gränsen till ett känslomässigt konstnärsvrak, så jag byter datorn till sängen och längtan till sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar