För lite och för mycket

Efter för lite sömn, energiintag, tid för familj&vänner och motivationshöjare - för mycket stress, ågren, jobb, plugg och stök har jag nästan ingen ork kvar. Jag är så trött att det värker i benen och jag ungefär var tionde minut (omedvetet) vänder mig om och kommer på mig själv, stirrandes längtande åt en stökig säng med fluffigt täcke. Det som skall göras är inte oändligt mycket kvar på, men jag får liksom bara inte tummen ur handen. Jag ger det en kvart till. Har jag inte kommit igång då, lägger jag ner. Problemet är då bara att morgondagen inte kommer att gå ihop, överhuvudtaget. Tusan, nu har jag blivit ett sådant där gnällmonster igen. Imorgon ska jag verkligen styra upp mitt liv och lösa problemen. Ty jag har en liten liten plan för hur de närmsta dagarna skall gå ihop och överlevas, utan besök på västerbron och tårar i vinden.

Jag längtar och tänker för mycket.

Dimmiga dar, det där var fina dar - men jag såg aldrig riktigt var du var...