I believe in memories they look so, so pretty when I sleep

att ta en paus. en paus från allt som är och ska. jag trodde det kunde reda ut saker och ting, men istället tror jag att jag glömmer hur man gör. allt blir stort, samtidigt som om ingenting längre tycks spela någon roll. att vänta på något som inte kommer. hoppas på något som inte finns. längta till något man inte har. jag vill nog bara tillbaka till det lite enklare livet, där allt går på rutin och ingen mår bra.

men jag vet vad jag har och jag tror på en framtid. livet är lyckligt men ingen skrattar för än efter eländet.

tillbaka som det inte längre fanns

jul. denna juliga och ljuvliga jul. tillbaka på min barndoms marker. jag står i en skog som en gång vad tät och djup, mörk och dammig. en skog som jag inte vågade gå in i men som kittlade i magen. en skog full av nästan döda träd. granar som bara levde på toppen. där granen fick sol och himmel var det grönt, där granen trängdes med andra var den död och grå. det var en skog med sagor och troll. idag står jag i skogen som en gång kanske födde min fantasi. men idag ligger skogen snyggt uppradad i stockar och ris. skogen finns ej mer, men vi ser havet. för en havsutsikt är min drömmande glömmande barndomsvärld nedhuggen. den är uppstaplad och redo för att om en tid reinkarneras som exempelvis ett middagsbord i en meningslös vardag i en hopplös familj. min saga är bruten och jag undrar var trollen tog vägen.

vid stranden låter jag mina blå blandas i den sol som går ner över det stora blöta. vattet spelar i gult rosa och dimblått och vinden står stilla men sjunger. mina läppar blåser torra och fötterna är kalla i de röda stövlarna som möter det isande blöta när vågorna trillar över kanten. hjärtat slår idogt på och jag tänker att kärleken är svår.

Jul, att lämna Stockholm och Everybody Knows.

jag tror att livet är här. det är det som jag bär.
en jul har firats in och jag saknar allt det jag inte ens har lämnat än.
det bästa av tiden är den som är nu och jag vet att min själ kan sjunga.

det åliga och krokiga bakom pannan är bitvis på semester medan det bultiga och köttiga mellan hals och mage tänker mer än kontoret kan. mina stämband gnisslar en oren sång om att jag äntligen slagit följe med livets takt. att säga adjö, hej eller inget alls är en del av det som tickar och går och en dag kanske allt blir bra. några rader i en bunt av slaktat träd eller en rytm av lådor och rep kan göra mig visare medan jag aldrig kommer sluta att göra allt svårare. att leva är inte lätt men livet är fantastiskt. en dag kanske jag vågar säga allt rakt ut igen, tills dess trasslar jag in mig i krokar, streck och bubblor som bildar ord och visor. jag älskar att leva även om dagen varit både god och hård. jag tackar för kärlek och värme.

BACK TO BASICS: Crash, Boom, Bang .

någonting säger mig att jag är tillbaka. om jag någonsin varit borta. men tillbaka i det som varit dåtid, men som kanske är min personlighets samtid, min egentliga nutid, det individualistiskt latenta och riktiga jag. det bästa med att ha trillat ner i min ursprungliga hjärtrytm och carolinistiska bas är att den är bättre. bättre än vad den varit och mera jag.

exemplifierat för en vinglig cykelkonstnär har jag återigen ont i det långa bygget som håller upp min kropp (ryggen), jag lyssnar återigen på paret som tog min konsertoskuld och gav mig rocken som barn (roxette), jag praktiserar lugna hemmakvällar och jag är i de första vacklande stegen av tre av mina största barndomsdrömmar. man skulle kunna säga att det är vatten under broarna igen, samtidigt som räcket på västerbron fortfarande går att klättra över. mitt liv är som vanligt i en vinglande fas och allt jag egentligen kan konstatera är att jag fortfarande är jag. i mörker och i ljus. i vått och i torrt. på bra så väl som på dåliga dagar så finns jag kvar, någonstans. hatad eller älskad. hatande eller älskande. olycklig eller lycklig. misslyckad eller lyckad. om än lite svårare och mer medveten än förr.

back to basics.

what doesn't kill me can only make me stronger and pain is just a art of living.

det finns alltid något som skaver. något som inte är rätt. på riktigt. eller tillräckligt. man tror att målet är nära men sedan blir man slagen på fingrarna. sparka den som rest sig. ner igen. jag vill ha det som i sagan och jag vill att mina tårar ska vara av lycka. jag vill ha allt det där och lite till.

vad har det här livet gjort med mig. vad har jag gjort med livet. och vart är jag på väg. vilket är rätt?

som att springa när man haltar men veta att allt kommer att bli bra även om det ska göra ont

det kommer en tid
en tid som är min
jag vet att den kommer och jag vet att den kommer att vara min
jag vet vad jag ska göra hur när var och varför
nu är det bara att vänta
och jag är beredd
men hoppas på att bli överraskad

jag är kvar.
jag har min dröm.

EVERYBODY LOVES MUSIC

AND I LOVES SPOTIFY!

Som en dröm. Jag är tillbaka.

i rest my case

Som jag skulle säga och säger nu

I´m still here. Working on my dream, living my life and forever tries to sing that song. Like I said: Music is above all that and the art is the state of my heart.
Love me och leave me, just don´t deceive me.

I hope youre all well.
Give me a word. Or a world.

x
Love