Jul, att lämna Stockholm och Everybody Knows.

jag tror att livet är här. det är det som jag bär.
en jul har firats in och jag saknar allt det jag inte ens har lämnat än.
det bästa av tiden är den som är nu och jag vet att min själ kan sjunga.

det åliga och krokiga bakom pannan är bitvis på semester medan det bultiga och köttiga mellan hals och mage tänker mer än kontoret kan. mina stämband gnisslar en oren sång om att jag äntligen slagit följe med livets takt. att säga adjö, hej eller inget alls är en del av det som tickar och går och en dag kanske allt blir bra. några rader i en bunt av slaktat träd eller en rytm av lådor och rep kan göra mig visare medan jag aldrig kommer sluta att göra allt svårare. att leva är inte lätt men livet är fantastiskt. en dag kanske jag vågar säga allt rakt ut igen, tills dess trasslar jag in mig i krokar, streck och bubblor som bildar ord och visor. jag älskar att leva även om dagen varit både god och hård. jag tackar för kärlek och värme.