tinnitus i hjärtat

ett fönster och en evighet. vi har allt och kan göra vad vi vill. 300 meter och tre gamla misstag. för mycket av något och för litet av annat. nybäddade lakan och en längtan till dess nya dag. en önskan i en dröm och allt i en bultande muskel. olika ljud och lite ont, kärlek från fel håll eller något som inte känns perfekt. en svindlande tanke om att dränka sin tanke och sälja sitt skepp. några toner och en varm kind tillbaka till samtiden. nutiden och hela jävla framtiden. planer och helikoptrar. på väg upp eller dömda att aldrig lyfta. ditt skräp är någon annans skatt och jag önskar jag önskar att det blir bra någon gång. ännu bättre. vi har det för bra och jag borde skämmas. en ilande iver som skriver och skriver för att få rädda det som räddas kan eller bara vara något som kan höras eller synas. vi lyfter eller faller, tillsammans eller för evigt. alltid eller aldrig. lätta moln som skyddar och skuggar. det kommer att bli bra. det är iallafall vad de säger, eller sa. livet bultar. valsen, den eviga valsen.

kickstart my heart

en annan tid, ett annat liv. en dag som varit eller komma skall. en segmenterad dagbok som får toner och blir till liv. en känsla och en längtan. musikens egen värld och inget annat. lyriken blir livet som spelas ut. en sekund blir en evighet och en basgång skär genom allt. något som inte går att röra men som rör, berör, vidrör. det drar i min själ och får mitt hjärta att vråla. benen bär upp utan att längre känna när andningen blir sekundär. det skär och strömmar genom hörselgångarna, förbrukar och förstör men bygger upp och helar. för höga och starka toner, en raspig och bultande bas med en mänskas magiska vokalkreation som tar och ger. det exploderar inom och utan och inget blir någonsin bättre. en stund i paradiset. ett ögonblick som varar längre. himlen öppnar sig och inget annat finns kvar än det som låter och känns. musiken är allt och inget annat.

i'll be there where the heart is

en stjärna har glömt sin glans och ingen vet vad den gamla farbrorn skrattar så hjärteligt åt. jag smyger runt i någon annans forna liv och drömmer mig bort bland saker som skall packas ned i lådor eller slängas bort. det livet som levts i den unkla doften och bland fläckar på väggarna är inte slut, men det är borta. ett mänskligt sinne har svikit sin herre och ägaren till alla vackra livsting mår inte dåligt av det själv. hon minns inte och vet inte riktigt. i mitt hjärta gör det ont, mina ögon fylls av varma tårar och i mitt liv är det något som saknas bland zombies och myggbett. jag sörjer och försöker realisera. men när räkningar ska betalas, hus rustas upp och klokheten kopplas på, tar min egoistiska ungdom över. jag ser ut över det glittrande havet och låter min stora oro slukas av de vardagliga pinalernas problem. jag åker genom landet och tänker på allt som tänkas kan. jag tror att jag är lycklig samtidigt som jag saknar och gråter. jag undrar vad det är för fel på livet och vem som har bestämt allting. jag sparkar mot öppet mål och sjunker långt ner i ett skrikande barn. tiden går långsamt men den går över. något fladdrar till i mitt sinne och jag inser hur vacker dagen är. jag kanske inte är en, jag kanske inte är flera. visst gör det fortfarande ont och inget är löst. men natten är för fin för att låtas försvinna. jag skickar en stor tanke och tänker att jag ska ta vara på tiden. det som är. det som är nu.

i never said i was brave

alla tecken alla vinkar allt som lockar all inspiration. allt som alla gör. det kanske är dags att äntligen göra det som vrider där inuti. att ta steget och våga lämna allt man har och allt man kämpat för. att låta mycket av det man så länge inte hade och sedan har byggt upp långsamt rasera. att lägga allt det där som just nu får livet att leka och slåss i en liten bortglömd låda. att börja på nytt i en annan värld och kanske för någon annan. är någon annan jag eller kan jag bli någon annan. vill jag bli någon annan. någon annan någon annanstans. är det värt att släppa allt man har för att ha gjort och få göra allt det andra. är det dags eller redan försent. men trots alla andra så handlar det inte om det. det handlar inte om att stå sig i mängden. det handlar inte om alla uppmaningar, sagor eller äventyrliga pilar och påminnelser. det handlar inte om avundsjuka det handlar inte om det. för det är den där känslan som ibland blommar upp. som får mig att kunna göra vad som helst men samtidigt lämna allt. den känslan som får allt annat så mycket vackrare och som får det vackra i mitt liv, det som jag har byggt upp att ruttna bort och reas ut. den där lilla puttrande och bultande nerven som alltid funnits. den svaga rösten som alltid sjungit andra sånger och den vackra otäcka drömmen som tar mig bort. jag vet inte om jag vill och jag vet inte om jag vågar. mest vet jag nog inte skillnaden på vad jag vill, vad jag tror att jag vill och vad jag borde vilja. det är svårt. jag tror att det är dags att bestämma sig, att välja sida, planka och väg. gärna även färdmedel. men så brukar jag känna klockan sent med för mycket tankar, pilar och med en för stor och vacker himmel ovanför. en dag kanske blir den där dagen då det faktiskt händer. då jag äntligen förstår vad jag vill eller tvingar mig att välja vad jag vill. jag hoppas att jag har den där känslan då. att vara djup, oövervinnerlig och känna doften av lycka. för tydligen räcker det inte som det är nu. eller gör det det? skulle jag känna så här om det gör det eller är det andra som inbillar mig att jag känner så här, att jag borde känna så här. en dag vet jag. hoppas det är på riktigt då och inte någon fejkad femtonminuters christofer columbus som nu. en vilsen jävla columbus. jag undrar om han någonsin var modig, eller vilsen.

holding out for a hero

mycket ska in, mycket ska ut, allt tillsammans men bara en i taget. fram och tillbaka ut och in. gammalt möter nytt möter samma gamla och alla hela tiden. nya val och möjligheter, trappor ner och trappor upp. världen kryper medan sommaren regnar bort. jag tar hissen upp till slottet i två veckor och det är alldeles alldeles underbart fortfarande. det som i morgonen tidigare kröp kanske löser sig. måste man veta och måste man tro. allt och inget för att klättra mot toppen. inte återuppleva andras misstag och inte göra sina egna. många ska berätta och andra heja på. vissa vet hur det fungerar och andra tror att de vet vad de inte vet. men det kanske räcker som det är eller blir bra som det blir. mer än någonsin känns det som om jag inte vet vart jag ska, men att jag på något sätt ska komma dit. någon gång.

what a scene

solen har gått ner och staden ligger mörk. det är lite dålig stämning och allt blev en himla röra, helt plötsligt. nya och gamla grubblande gnagande tankar och den där lilla onda oron. den som faktiskt skaver och rivs, i allt det fina. trots allt det fina och bra. saker som gör ont och sådant man inte vet. det som man borde ha gjort bättre eller inte alls. det man kan göra, kanske kan göra, borde göra. frågan om den eviga existensen eller bara allt annat. jag ger det en chans till med risk för att det kanske gör lite ont. mycket ont. det kan bli hål. men inget är helt, det har jag lärt mig. jag testar något gammalt, på nytt, eller bara igen. för att. kanske vet jag något. kanske kan jag något. kanske blir det något. något mer eller annat.

untitled II

det försvinner medan man ser

untitled

en soluppgång. något nytt, något som aldrig gjorts förut, ingen vet det alla vet som ingen vet. det är en början på något större än det som någonsin varit. det är något nytt, något från början. det är en födelse. en så oerhört vacker födelse. ett spel av färger av bara ljus. ljus. ljuset. det är tunga ord som lovar allt men ändå inget. ord som är finare än allt men ändå gör ont. det är något bra men fortfarande ont. något man vill ha så otroligt överallt gärna, något som man inte vill ha och som bara gör en till det man inte vill. vad är existens egentligen. det betyder att man existerar, närvaro. psykiskt eller fysiskt. det är en egen preferens. vad är värt någonting och vad blir någonting. inget och allt i samma ask. en födelse och för mycket att hantera. för mycket eller en för liten del av allt.

forever lost

lyckan kommer lyckan går lyckan trillar lyckan står, still. lycka i en liten ask som tonar upp till hela världen. allt är vackert och inget inget inget värker mer. inte här, inte nu, inte som då. så mycket lycka att det nästa svämmar över och jag vet inte riktigt varför eller varifrån. det bubblar och blomstrar, livet är underbart och allt det där. lycka lycka lycka vad är lycka? om lyckan är att vara lycklig så här, så där, så som, kan jag tänka mig att stanna kvar. men lyckan lyckan lyckan får mig att ibland bubbla över, av lyckan som inte får plats. lyckan fyller alla mörka vrår men är ibland lite för tunn och ljus för att fylla dagens alla timmar. lyckan är liksom hela jag numera, men med den betyder allt allt men ändå inget. lyckan förvirrar, snurrar runt mitt paradis och gör mig alldeles alldeles mjuk. det är både bra och dåligt

aldrig ensam

man kan alltid sakna, man kan alltid önska, man kan alltid vara mer än den man är. men ibland räcker regnet mot fönstrets hårda vy. när vattendropparna slår sitt liv och blottar själen mot glasets kalla yta. ibland räcker vattnet som ger smak av liv och ett hopp om ljus. ibland räcker det att de knastrar mot mitt fönster och att regnets glittrande droppar stannar kvar, om så för en liten stund. men de stannar tills de torkar bort eller äts upp av en större droppe och man kan se hela världen eller ingenting i varenda lilla bulliga prick. ibland räcker regnets dova men stämningsfulla känsla tillsammans med tonernas ljuva livskamp som går genom kött och blod, sten och glas. ibland räcker en melodi som kämpar för hoppet och aldrig sviker. en sång på repeat som ingen kan ta eller någonsin tappa bort och som aldrig tystnar, ens när ljudet tar slut. ibland vet man att man aldrig är ensam och inget kan bli större än så.

miraklet

ont i kroppen men varm i hjärtat. 21 våningar upp och vi ser hela staden. vi skålar, pratar om livet och lyssnar på fin musik. vi är tillsammans som förr, som det borde vara och vi har hela sommaren på oss, framför oss. för oss. vi fixar och packar upp. pyntar och ordnar. mest skrattar vi och mår sjukt jävla bra. på riktigt. och jag ser hela min vackra stad uppifrån. alla ljusen, allt liv och allt allt allt det där som jag vill bli en del av. är en del av. jag är här nu. vi