fanfanfan

det gjorde ont och det stramade hårt. det rann bort istället för att svepas in. det blev fel istället för rätt och tårarna fuktade mina rosiga kinder. de kinder som fuktats så många gånger och kokat kanske desto fler. de kinderna som blivit rosiga igen och åter säkerligen kommer att skifta. livet skiftas och vi med det. nyss gjorde det ont och det var svårt att andas. herr a med prick över nacken bestämde sig för att åla in i mitt huvud. som att trampa på sitt hjärta för hjärnans skull som hon sjunger. jag sjunger kanske fortfarande på den gamle slitne landsmannens visa i en deppig svordomskavalkad av ångest och ånger. men några timmar löser upp tabletten och nu är jag tillbaka igen. om så för en kort stund. även om det är mörkt, kallt och ensamt. jag vet ju någonstans att det blir bra. att krampen släpper och att jag försvinner bort i mitt suddiga och förnekande drömland. eller är det livet? är det givet? jag tackar för hjärtan som klappar med mig, för själar som längtar med mig och för den där varma kramen. den eliminerar svordom på magknip.