det trallande slottet har fallit och de sjungande väggarna låter inte mer. golven ekar av tappade steg och fönstrerna har släppt ut allt liv. i köket glänser metallen livlöst och skåpen ekar tomt. i hallen hänger inga jackor och trillar inga skor. i badrummet luktar inte längre tvål och förväntan utan kemiskt och lämnat. i taket har lampan släckts och möblerna är inte längre på sin plats. musiken har tystnat och inga glittrande slingor finnes kvar. nycklar har lämnats och sommaren tog slut igår. mitt hjärta är tömt och halvt i ett vissnande mörker.
i en gammal utkant är allt som vanligt men inget som förr. allt är tyst och inga lampor syns. regler och segregering hindrar livet och träden börjar tappa sina löv. på tåget jobbar samma tant och hon har blivit äldre. men hon verkar gladare och något glittrar i hennes ögon. på gamla golv finns minnen och värme, i huset är jag hemma. en del av mig är på rätt plats. en annan vill bara härifrån när jag tittar ut på en ändlös mörk himmel utan blixtar, dunder och ungdom. en fri fågel som trillat tillbaka i samma skog. men en tacksam slyngel i kärlekens och uppväxtens trygga famn.
tiden består och står stilla medan den rusar förbi och viner. livet trillar omkring men i minnen och trygghet finns livet kvar. även om det längtar till att skapa nya minnen och återigen slå sig fri för sitt sinnes frid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar