today was just a downer

tid ord och pappersplan
gammal kärlek rostar än
stora vindar blåser ut
små tankar tynger ner

inget känns så irrelevant
som när inget känns
när allt blir för mycket
allt känns
överkänns
och välter över

för mycket
efter ingenting
och allt

if i used to love you

det som finns kvar
gamla ord om kärlek
sedan flera hundra år

samma ord
samma tankar
samma kärlek

ont och liv
lätt och svårt
hårt och fint

sluta aldrig
för alltid så
i aldrig

lika barn leka bra

det kanske inte är så enkelt det kanske inte är så svårt men det blir aldrig riktigt rätt. jag blundar när jag tittar och drömmer att jag ser när nya gator och nya spår snurrar min värld. allt är upp och allt är ner, högst på toppen trillar snabbt, värst är fast på mitten. jag vill vara med men vara utan, utanför och för mig själv, aldrig aldrig ensam alltid ensam här. det sjunger rakt i hjärtat och jag trycker på repeat, men jag vet inte för vem jag sjunger, jag inte vad jag skriver för. allt är mitt men inget eget jag är här men inte där. jag är hel men faller sönder och efter limmets ljuva seger drar det fortfarande kallt. om inte mycket så än så lite och det kryper alltid på och gör mig tvivlande igen. allt är bra men inget tillräckligt. varför gör vi alltid så?

jag vet att jag kan få och att jag kan hålla kvar. jag vet att jag kan må bra och jag vet att det blir bra igen. men det krävs mera än så när man är fast av sång i konstruerande moll.

allt gör mindre ont sen

sommartid som blir mörkertid.ljusnande framtid som blir iskall vinter. blommande flädersaft blir rivande hostmedicin. lätta fruktiga hopp blir tunga släpande slag. färgglada klänningar och bara ben blir extrastrumpor och ännu mera mörkt.

tiden tar tag i svedan och hittar den även om den inte finns. ljusa hjärtan längtar bort när de mörknar fast de har det bra men bara för att slippa låsas le och se hur allt försvinner. vi skapar och slår ner. lägger oss längs rälsen och slutar höra.

alla är i samma båt och alla gör det värre. allt blir så förbannat svårt och hårt när vi tvingar oss in i ett iskallt moln. en period som vi kreerar för att slippa leva som vi lär. en tid som kanske bara är. utan ondska och misär. måste hösten dela oss isär?

As

inse se titta.
veta vara bli.
här nu och allt.
skapa spilla spara.
minns mer många.
bugar och bockar.
vi två när allas alla.
det blir bara bra.
bättre i äntligen.
förvirra förälska förädla.

sluta spela roll,
jag
är
ju
här
nu

la longue route

steget före det innan lockar livet på sin fot medan löven sakta faller ner. mörkret letar sig inåt och kylan snokar sig sniket in medan värmen försöker mota den tillbaka. en lång kväll och en hand, en arm en kropp som leder värmen in i själens värmeskåp. jag behåller och jag vårdar för att låta muskeln fortsätta att slå trots att mörkret inte visar vad det gömmer. jag vet att där inne finns det fint och mindre vackert. där inne finns sådant som jag vill varma samt det som jag aldrig åter vill se. jag tar risken för chansen men behåller möjligheten vid liv. det värker ibland när jag tänker men mest så känns det bra. jag tar båten över havet i stormens svarta natt och tror på att det fortsätter.