la longue route

steget före det innan lockar livet på sin fot medan löven sakta faller ner. mörkret letar sig inåt och kylan snokar sig sniket in medan värmen försöker mota den tillbaka. en lång kväll och en hand, en arm en kropp som leder värmen in i själens värmeskåp. jag behåller och jag vårdar för att låta muskeln fortsätta att slå trots att mörkret inte visar vad det gömmer. jag vet att där inne finns det fint och mindre vackert. där inne finns sådant som jag vill varma samt det som jag aldrig åter vill se. jag tar risken för chansen men behåller möjligheten vid liv. det värker ibland när jag tänker men mest så känns det bra. jag tar båten över havet i stormens svarta natt och tror på att det fortsätter.