det kanske inte är så enkelt det kanske inte är så svårt men det blir aldrig riktigt rätt. jag blundar när jag tittar och drömmer att jag ser när nya gator och nya spår snurrar min värld. allt är upp och allt är ner, högst på toppen trillar snabbt, värst är fast på mitten. jag vill vara med men vara utan, utanför och för mig själv, aldrig aldrig ensam alltid ensam här. det sjunger rakt i hjärtat och jag trycker på repeat, men jag vet inte för vem jag sjunger, jag inte vad jag skriver för. allt är mitt men inget eget jag är här men inte där. jag är hel men faller sönder och efter limmets ljuva seger drar det fortfarande kallt. om inte mycket så än så lite och det kryper alltid på och gör mig tvivlande igen. allt är bra men inget tillräckligt. varför gör vi alltid så?
jag vet att jag kan få och att jag kan hålla kvar. jag vet att jag kan må bra och jag vet att det blir bra igen. men det krävs mera än så när man är fast av sång i konstruerande moll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar