visdomsresan

det finns inga misslyckanden, bara missförstånd.
så går det åt helvete är du bara ett missförstått geni,
glöm aldrig det!

(här kan ni sedan lägga in en mycket stilig svartvit porträtt bild på mig a la “författarbild”. tack! hahaha)

Let´s twistin´ the winter away!

Sam Cookes “Twistin´the night away” är en gudagåva! Hur glad eller ledsen man än är, blir man alltid gladare, och det bästa av allt; man kan varken sitta still eller tyst.

För övrigt är “för övrigt” dagens uttryck och jag undrar då, för övrigt, när sommaren och våren tänkte komma. För kära fröken tussilago, jag längtar så hemskt. Tills dess är det twisten som gäller. För trots allt jobbigt är det en underbar tid.

Fashion against aids

Man kan tycka vad man vill om H&M. Deras kläder, deras stil, deras koncept, deras spridning, deras företagspolitik, deras tillverkning och produktion men jag tror på H&M. Jag tror på H&M som ett modehus i och för framtiden. Inte nog på grund av otaliga samarbeten med stora designers, deras “organic cotton“-kollektion utan nu också “Fashion against aids”! Kanske kommer de mesta pengarna i fel ficka, kanske gör de som företag mer skada än nytta, kanske är denna kampanj främst i vinstsyfte, men ur min synvinkel använder de sin makt och sitt varumärke för att försöka göra skillnad, skapa opinion, öppna folks ögon.

Bob Geldorf var ute tidigt med ett liknande tänk redan -85 med Live Aid och sedan Live8. Fler och fler stora namn och varumärken använder nu sin makt i rent politiskt syfte vs “rädda världen“-karusell. Fånigt kan det tyckas, men jag gillar´t.

Jag tror att det här är början på förändring. Alla vill vara med. Alla på en gång! Halleluja! Haha!

(För övrigt är Timbatröjan min!) :P

Surkängornas näste

Hej alla arga, missnöjda, gniriga, griniga, surmultna, sneea, irriterade, bråkandes, lessa, uttråkade, urvattnade och allmänt deprimerade! Letar ni efter er plats i livet? Jag erbjuder er DET inom genren. Jag ger er möjligheten att (om än bara för en kort stund) visa alla äckligt lyckliga, normal-lyckliga eller kanske till och med olyckliga medmänniskor var skåpet ska stå! Här får ni dessutom en rutten och mysig gemenskap där ni kan sitta och kasta jästa plommon på varandra, samtala om hur vidrigt allt är eller bara allmänt meditera i tristess, elakheter och surmjöt.

Välkomna till SL-center.

Arbetsplatsen för dem som inte låter en gyllene sekund gå förbi utan att anstränga sig det yttersta att vara pure sur.

Fotoestet

Mitt fotoberoende är tillbaka. Jag och den lilla gula faran är på gång igen. Ständigt ihärdiga att följa vårt heliga mål, att fånga livet och att vem som helst visserligen kan fota, men att göra det med känsla och utan proffsutrustning är en konst ämnad för oss. (haha)

Jag kom fram till det när:

1. När jag fann mig själv liggandes på en en istäckt stenpir i storm, minusgrader, med vilda vågor omkring mig och med röd-blå fingrar fastfrysta på den lilla kameran, allt för att fånga vinterkänslan.

2. När jag genomfrusen efter strapats nummer 1 (se ovan) stannar upp och tänker “attans va estetiskt den där döda julgranen står lutad mot husväggen”, och sedan näst intill lägger mig på den (något) snötäkta marken för att få sjukaste vinkeln.

3. När jag hör mig själv svära irriterat och ångestfullt då jag insett att mitt minneskort är fullt då jag är på väg ut.

Time to say goodbye

Time to say goodbye. -- Con te partirò.
Paesi che non ho mai
veduto e vissuto con te,
adesso sì li vivrò.
Con te partirò
su navi per mari
che, io lo so,
no, no, non esistono più,
it’s time to say goodbye. -- con te io li vivrò.

hur vackert det än är, så kan jag inte säga hejdå, men jag kan säga tack

tack för allt.
du finns kvar.

Gott Nytt År

Framför fönstret, med armarna runt varandra, skumpa i handen, barnslig förväntan i blicken och ett hjärta som lyckligt och hoppfullt slår lite extra fort står vi där och räknar ner de sista sekunderna på ett jobbigt, hemskt, kämpigt, tufft men alldeles alldeles underbart 2007. Motgångar, framgångar, tårar, skålar, lyckorus, ångestmagont, stress, slappande och tolv månader av mitt liv blev nu historia. Plötsligt hör jag mig själv säga: vad är klockan? är det över nu? är det 2008?! Efter jubel, skålande, pussochkramande, mera fyrverkerier och telefonterror på överbelastade nät återkommer den där nyårsaftonsbesvikelsen. Eller besvikelse, och besvikelse, kanske snarare medveten förvåning av att ingenting kanske egentligen hände, precis som när man fyller år, man känner sig inte ett år äldre, men det är något i en som vill att något ska hända, kännas eller synas. Även om inget märkvärdigt och stort hände i samma ögonblick som visaren på klockan tickade över från 2007 till 2008, så blir mitt nyårslöfte att istället göra något av de nya chanser och möjligheter man får av ett nytt år. Likt mitt nyårslöfte inför 2007 (vilket blev det första jag någonsin hållit) ska jag göra 2008 till ett underbart år, till Mitt år.

Sen vill jag bara tillägga något som många andra redan gjort innan mig, 2008 är stockholmarnas år! Men eftersom jag ser mig som hälften från västkusten, så delar jag gärna med mig…