Ikeavärlden välte, killarna sprang och vi stod still. AGERA MERA!

Trött i benen och huvudet står mamma, jag och systeryster i kassakön på Ikea. Jag med en tung lampa på axeln, mamma med den berömda (skabb-)gula ikeakassen fullproppad med grejer som vi egenligen inte behöver eller skulle ha, men som är väääldigt praktiska och - billiga och syster med fina påslakan i famnen som vi lyckades pracka på oss. Helt plötsligt skakas hela lagerbyggnaden, människor stelnar till och tiden stannar när kassan bredvid “vår kassa” och alla dess mynt faller i golvet och kassörskan ger i från sig ett fruktansvärt hjärtskärande skrik. Alla står vi där, och ser när två mörkklädda killar lägger benen på ryggen och flyr mot utgången. Ett febrilt tryckande på larmknappen av kassörskorna följer, efter det börjar folk komma tillbaka till verkligheten. Alla står och gapar, men gör - ingeting. Den vettskrämda och förmodligen hotade kassörskan är likblek i ansiktet och blir omklappad av en kund. Efter ett tag kommer några andra anställda springades och för undan den utsatta kassörskan som är i totalt chocktillstånd. Sedan börjar “vår” kassörska och några kunder plocka ihop mynten som fallit till golvet, och sätter ihop kassan igen. Folk börjar se sig omkring och tissla och tassla om vad som nyss hänt. Efter mycket virr får vi äntligen betala, plocka ihop våra varor och lämna det möbelvaruhuset som utgör en stor del av vår nationalidentitet,-stolthet och exportvara. På vägen ut hör vi hur vittnen intervjuas, men annars har livet gått tillbaka till det vanliga i 5-kronorsmuggarnas förlovade land. Men det känns konstigt, läskigt. Allt gick så oerhört fort, men ändå kändes det som om tiden stannade och att vi nu rörde oss i nån slags bubbla. Allt jag kunde höra var hennes oerhörda skrik, och det liksom värker inombords av rädsla och lite panik. Men allt jag kan tänka på är de där killarna. Min puls är snabb och jag känner mig lite skakis och uppjagad, men fatta deras tillstånd när de står där och är näst på tur. Där står de mitt i julklappshandeln med tusentals människor omkring, miljontals pengar i omlopp, en söt, totalt oskyldig och hårt arbetande kassörska framför sig och ändå vågar de. Vad ligger deras puls på? Vad och hur tänker de? Hur har de planerat? Och Varför? Varför? Varför?

Hela vägen hem pratar vi om det som hänt, och jag känner mig fortfarande lite chockad, jag blev så oerhört rädd av hennes hemska skrik. Jag tänker på vad som kunde ha hänt, och vad jag kanske borde ha gjort. Världen kan vändas uppochner på en tiondels sekund, men ofta välter den tillbaka lika fort. Och när den gör det, hur stor roll betyder egentligen det som kanske gjorde att den välte, och hur vad kommer det att leda till i framtiden. Men framförallt, vad händer om vi låter vändas och vältas för många gånger? Men viktigast av allt när kommer vi börja göra någonting åt det som händer?