i can´t help myself

två fötter på en balkong i en stad i ett land. först på en liten matta, sedan på det kalla golvet utav sten. med sakta steg rör sig kroppen framåt mot kanten. ju närmre kanten den kommer, ju mer fläktar nattvinden i ansiktet och desto svagare blir den klagande rocken inomhus. långt bort men också nära lyser lampor och liv när händerna säkert greppar räcket. fötterna tippar på tå och hela världen öppnar sig. det är mörkt och kallt, ensamt och obehagligt men ändå tryggt och hemma. det finns en värld där utanför. så mycket ögonen har sett, öronen har hört och så mycket som finns kvar att få. svåra tider och tunga axlar. vältande skrivbord och dalande tro. svidande känslor och svåra sånger. men mitt i allt ett ljus i en dimma. benen till fötterna går in igen och tror på nästa dag. det finns en gnista som kan bli en eld och inget är förlorat och förbi förrän tiden är slut.