jag har funderat på vad som är det värsta med snön. för egentligen gillar jag snö. jag tycker att det är fint och roligt. snö står alltid högt upp på min önskelista till födelsedagen, för jag fyller år på vintern. men eftersom min dag ofta firas på sveriges varmare baksida uppfylls min önskan sällan. när jag var liten var hela min dag förstörd om det inte var vitt utanför fönstret när jag vaknade hos mormor i färgglada sjuttiotalslakan. men efter många års besvikelse och en allmänt negativt (läs: realistiskt) inställd släkt försökte jag lösa problemet på egen hand. min fantasiska idé var att lura mig själv. jag tänkte att min fiffiga morbror (och favorit-bus-kumpan) kunde lägga sig på taket och strössla något vitt framför mitt fönster. idén fick föga genomslag och min morbror trallade aldrig upp på taket, i huvudsak för att jag då skulle genomskåda tricket.
på senare år, med en sämre vintergarderob och ingen färgglad pulka har min vinterkärlek sjunkit. jag kan inte åka skidor, har inga vinterskor och glömmer alltid mina vantar. det känns mest besvärligt. ingenting fungerar och man är förskyld hela tiden. dessutom blir man kall, blöt och ser ut som en elefant i alla lager kläder. men framförallt har jag istället funnit våren på ett annat sätt. detta gör att jag vill inleda den så snabbt som möjligt efter jul. nytt år, nya möjligheter. ny vår, nytt liv. förra året skippade jag vinterjacka och körde årets första tygskodag den 15e februari. sen har jag visserligen också typ varit förskyld sen dess. i år konstaterar jag bittert att snö är för nybörjare, tar på mig gummistövlar, packar ner nässpray och totalstoppar blodet i armarna tack vare sju tröjor. men fortfarande vägrar jag vinterjacka, skidor och mössa. idag är den den 25e februari och jag tänker inhandla årets andra vårjacka. må våren vara med mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar