vissa dagar vill jag bara. bara vara jag och allt det där. andra dagar funderar jag på vad det innebär, eller skulle kunna innebära. jag vill vara jag men ändå allt annat. men det kan vara svårt att våga tro på sitt eget, ännu svårare att övertyga världen om att det är just mitt.
man kan hålla sig till fakta, tro på det man ser och vara realist. eller så låter man allt utanför dra en i armen tills bubblan spräcks. allt för konsten, säger vi. säger jag. jag vill inte tro på det som finns, på regler och hinder. jag vill tro på det som kan bli, eller är så flummigt att det inte går att berätta. jag vill skriva mina obetydliga fåniga gamla ord. jag mår bra av dem.
februari är mörkt och knappt. stegen är tunga och andningen stakas. men det finns saker som gör hjärtans slag så mycket lättare. det finns solstrålar som betyder mer än andra. förr var jag rädd för att bli ensam, ibland tänker jag att man nog aldrig kan bli det. idag är ett mellanläge. men jag vet att det finns något att vänta på. och ännu bättre, något att göra i väntrummet.
livet finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar