healing force

mellan två varma famnar i ett mörker av dimma och rock. tillsammans vrålade vi ut alla spår av lycka och olycka. ett avslut som aldrig tog slut och en stund av fullkomlig lycka medan svetten rann längs varje cellproppad kroppsdel. på toppen läkte allt och tonerna förintade sinnenas demoner för en stund. men i takt med att förstärkarnas pulserande ljud avtog tog vi oss på darrande ben tillbaka. långsamt syddes själen åter ihop och demonerna kravlade sig smygande tillbaka som på öppen äng. efter en hjärnverksamhetsbefriad stund i fullkomlig lycka blommande ur ett brinnade hjärta vändes steken snabbt. utan det där som får livet att dunka och hjärtat att ta över huvudet finns ingen mening kvar. den öppna rena själen förpestas av att den orkeslösa kroppen mottar sådant som nyss sprängts bort. alla tankar kommer åter och vill inte försvinna. en glittrande solig himmel blir ett hotfullt uppspel av mörker och ont.

att tvingas lämna ett blinkande, dånande och överträffande fullkomligt musikaliskt ögonblick i total eufori för ett dåsigt halvmörker med sönderslagna flaskor och efterfestsmusik är förödande. det kräver för mycket och vänder för snabbt. lyckan lämnar sig öppen och äts plötsligt upp av törstande ondhet som gräver så djupt att ljuset blir till mörker. den läkande kraften får motsatt verkan och vägen tillbaka är svår. ändå är det värt det. en dryg timmes ren lycka och några minuters fullkomlighet, för dagar av plågande ont påväg tillbaka till mellanmjölk och vardagens transperanta förnekelse. this is life for real, oh yeah.