Ångest! Tenta+flytt= inte sant!

Velepella. Jag har alltid varit en velepella. Eller alltså, jag har lite svårt att bestämma mig. När jag var liten var jag helt odräglig när det kom till att ta ett beslut, men jag har blivit mycket bättre på det nu. Men när det kommer till stora beslut blir jag helt stisslig. Idag, mitt i tentaplugget, fick jag ett utomjordiskt stort erbjudande att bita i. Möttes av en stor gul ruta när jag loggade in på sssb (stiftelsen stockholms studentbostäder), jag är erbjuden ett studentrum! Ett rum på 24 kvadrat, inkl. badrum, litet kök och balkong!! Rummet ligger på Lidingö (som är ett stort steg från fiskis!!) och kostar halva studielånet. Har jag råd? Vill jag bo där? Vågar jag ta klivet på riktigt? Nu sitter jag här, efter ett antal telefonkonferenser, diskussioner och plus/minus-listor med ett huvud som håller på att explodera. Ena stunden vill jag bara kasta mig på ja-tack-knappen, börja planera inflyttningsfesten och det största dilemmat ligger kring vilken färg jag ska välja på IKEA-setet som jag fingrat på sen jag var typ tolv. Andra sekunden hittar jag bara fel, räknar alldeles för många bussbyten en sen torsdagsnatt på sl.se och tankarna börjar gå i toner av älskade fiskis och innebär det här att jag måste leva på nudlar från euroshopper och inte får åka till London? Lite ångestfabrik blir det, trots att jag får ett fint erbjudande serverat på fat, ett erbjudande jag väntat på i månader och nästan år. Kanske borde jag skämmas, men samtidigt kan man inte alltid bara ta det man får, vara nöjd och hålla käften.

Ska försöka att få komma och titta på den lilla pärlan, så fort som möjligt, har bara tills på måndag på mig. För jag tror att när jag kommer in i rummet så känner jag om det är meant to be, eller inte. Nu måste jag ta tag i pluggandet, då det bara är ett dygn kvar av pluggtid. För övrigt har jag haft en rätt produktiv dag. Satt på biblioteket med Åsa från elva-halv sju, sen käkade vi soppa och nachos på gula villan, det var mys. tack.