Tre saker som fått mig att tänka till idag.

Chatta med krigets familjer i Afghanistan Detta erbjudande möts jag av i någon slags annons för aftonbladet.se i SvD till frukosten. Jag hajar till. Först undrar jag vad faen de menar, sedan slås jag av frågorna när? var? hur? och varför? varför? varför? Här återkopplas till det jag senare kommer att läsa i mitt kära kompendium, nämligen en tydlig "vi och dom"-kategorisering. Ja egentligen finns det säkerligen hur många fina termer som helst att sätta på detta påfund. Jag funderar lite mer. Funderar på för- och nackdelar, och framförallt meningen med erbjudandet. Vidare i annonsen föreslås att man kan ställa frågor som "hur barnen påverkas" eller om "de är hungriga"? Egentligen är det här ett oerhört känsligt ämne att beröra. För visst tycker jag att det är fruktansvärt med alla krig och dess offer, och visst är jag väl medveten om alla rådande "vi och dom"-perspektiv. Men här är min ständiga vågskål. Ska man "tänka på de stackars barnen i afrika" när man slänger matrester, ska man köpa kläder från h&m och ge folk jobb, även med grymma arbetsförhållanden och ska man skänka kläder till UFF (eller dyl) och borde alla åka ner till krigsdrabbade områden och dela ut mat och leka hjältar? Var ska man dra moralen? Vad är rätt och fel? Jag avskyr tanken på att komma som fet jävla rik svenne och hjälpa de stackarna som har det svårt, bara för att jag är född på ett annat ställe, med andra förutsättningar. Alla är ju för faan lika värda. För att återgå till roten av min diskussion, annonsen. Så måste man väl ändå någonstans förstå tanken bakom erbjudandet, men jag kan motstå att tycka att det är ett motbjudande påfund i the rich mans world. Det känns på något sätt som att gå på museum och titta på stackarna, nää fy faen. Aftonbladet, det där var inte så snyggt gjort tycker jag, även om tanken från början var god. Och hörni, missförstå mig inte nu, självklart vill jag ju på ett sätt hjälpa, men samtidigt kan man ju inte amputera deras stolthet, vi går ju för faan på samma planet, med samma rättigheter!!

Ikea+sojamjölk=sant När jag bläddrade i en liten IKEA-tidning tidigare idag, möttes jag av en liten förvåning. En glad överraskning. Nja en petitess egentligen, men ändå. I en av de flådiga bilderna på hur fint man kan få det med IKEA, så är det en bild på en kille som sitter o rotar i kökslådor/skåp. I skåplådorna (modern inredning mina vänner, häng med!) finns vattenflaskor, grönsaker och sojamjölk! Är det här ett tecken på tider i förändring? Själv har jag inte gett upp komjölk ännu, men blir ändå glad varje gång jag möts av möjligheten till sojalatte och liknande. Jag håller fast vid min tro på att alla måste göra något för vår planet, men inte nödvändigtvis bli vegetarianer, men desto fler vi blir, desto roligare, lättare och bättre blir det ju! Heja IKEA som hänger med och dricker sojamjölk!

Stackars musikerna. Pratade med käre bror min, som berättade att han håller på att göra en låt med en gammal 90-tals artist. Hon var tydligen stor "på sin tid", men försvann sedan. Idag har hon inget eget tak över huvudet och är beroende av både det ena och det andra. Hon är ledsen, besviken och utnyttjad. Jag och bror blev berörda båda två och det är fördjävligt att det ska gå utför för musiken. Visst har det väl alltid funnits one-hit-wonders och musikbranchen länge varit rätt smutsig, men det han berättade för mig är fan inte ok. Sen börjar man fundera på hur många som hon som det finns, vars liv varit på topp och nu nästintill ingenting värt?! Det får mig också att fundera på om man ska våga satsa till toppen, för om man nu kommer dit, är det ju få som stannar där uppe, de flesta trillar ner, och gå sönder...